Bloggerskan har tyvärr fullt upp med det verkliga livet för närvarande, men hoppas på ert tålamod.
En person sa till mig igår:
Hela kristendomen är en stor risk - tänk bara på Jesus på korset.
Jag tror att du har fått kallelsen att vara modig, Amanda.
Utan att nämna några exempel vill jag säga hur oerhört viktigt det är med ärlighet, pålitlighet och mod, i stort och, som i mitt fall, smått. Dessa egenskaper önskar jag oss alla, och mest mig själv.
lördag 12 september 2009
tisdag 25 augusti 2009
Kan jag se mitt eget seende?
Vad är en människa?
Ond eller god? Båda, tror jag. Vad tror du?
Egoistisk? Skapande? Reflekterande? Kärleksfull? Styrd av sitt öde?
Fri eller ofri? Det är svårt. Jag tänker att hennes naturliga tillstånd är att vara fri, men att hon ibland - ofta? - blir berövad något av sin frihet. Har hon alltid någon valmöjlighet kvar eller inte?
Ensam?
Medveten? Knappast är hon fullt ut medveten om sin egen människosyn i alla fall. Den är svår att få grepp om. Fast nu har jag en vecka på mig att fånga in den och formulera den på ett mångsinnligt och för mig utmanande sätt. Som ni märker är jag inte klar.
Om jag har tålamod och ger en person lite tid och försöker förstå den så kanske den visar sig lättare att stå ut med än väntat, rentav härlig och intressant. Det är min lärdom från denna vecka och väl något av en människosyn. A minute to learn, a lifetime to master.
Ond eller god? Båda, tror jag. Vad tror du?
Egoistisk? Skapande? Reflekterande? Kärleksfull? Styrd av sitt öde?
Fri eller ofri? Det är svårt. Jag tänker att hennes naturliga tillstånd är att vara fri, men att hon ibland - ofta? - blir berövad något av sin frihet. Har hon alltid någon valmöjlighet kvar eller inte?
Ensam?
Medveten? Knappast är hon fullt ut medveten om sin egen människosyn i alla fall. Den är svår att få grepp om. Fast nu har jag en vecka på mig att fånga in den och formulera den på ett mångsinnligt och för mig utmanande sätt. Som ni märker är jag inte klar.
Om jag har tålamod och ger en person lite tid och försöker förstå den så kanske den visar sig lättare att stå ut med än väntat, rentav härlig och intressant. Det är min lärdom från denna vecka och väl något av en människosyn. A minute to learn, a lifetime to master.
onsdag 12 augusti 2009
En hyllning till oss Svenska kyrkans unga
Nyss hemkommen från Stora årsmötet är alla mina tvivel på Svenska kyrkans unga för en stund bortblåsta. Visst kan jag vara kritisk och tycka det är intressant att fundera över rörelsens form och roll, innehåll och framtid - det har sin tid. Nu är tiden för att hylla denna ungdomsrörelse, som verkligen är en rörelse i ordets rätta bemärkelse.
Var annars
- begärs sluten omröstning när man ska välja justerare och orsakar debatterna två och en halv timmes försening innan man ens hunnit inrätta utskot - men lär man sig sedan och har ett jätteeffektivt möte trots all formalia och ständigt långa talarköer?
- får presidiet teckningar med texten streck i rabatten, skräck i debatten, Shrek i debatten, näck i rabatten (det sista kanske borde orsaka klagomål från dem som vill censurera medlemstidningen för våra yngre medlemmar)?
- samsas unga troende med diametralt olika ståndpunkter i och erfarenheter av kristen tro?
- firas det gudstjänst, pratas med kyrkopolitiker och delas intima erfarenheter i workshops?
- samlas det in långt över tretusen kronor till bistånd, mycket tack vare att projektledaren till stort jubel hoppat med kläderna på från högsta höjden i badhuset?
- har man coacher som iklädda indianfjädrar, pippiperuk och vikingahorn glatt och tålmodigt förklarar allt som pågår för vilsna deltagare?
- håller ungdomar ett extremt formellt årsmöte och utskottsmöten enligt konstens alla regler, kombinerat med en ohejdad leklust och brinnande engagemang?
- hålls det pläderingar med utgångspunkt i en ny bekantskap som gjorts under tre timmars nattliga samtal över en virkhärva?
- är den som inte tror självklart välkommen och den som tror får frågor och chans att berätta?
- får anläggningspersonalen till tack en kåsa och en profilgnuggis "att glänsa med på beachen"?
- går man fackeltåg under spontan lovsång, helst till fyra olika sånger samtidigt?
- hålls fina och livliga diskussioner om alltifrån gudstjänstformer, böneval, ekumenik, till det ideologiska medlemsskapet, vad det innebär att vara en öppen gemenskap, huruvida förbundsstyrelsens praxis går emot stadgarna, om det komplexa i tillämpning av tobakspolicy och eventuella rökrutor, hur barnen ska tas tillvara, hur rättvisemärkt ska synas, varför vi inte vet vad riks pysslar med, om hur jämlik och gräsrotsförandkrad demokrati bäst garanteras?
- avslutar avgående ordförande (Maria Wingård) ett tårögt tacktal med psalmversen "Sporra mig helige Ande, gör du mig trygg och fri, ge mig tjänst och ansvar, låt mig till glädje bli".
- håller en sjuttonåring ett personligt tal om sin kallelse inför tvåhundra ungdomar?
- får man en aning om alla de unga runtom i landet som på olika nivåer i rörelsen får just en kallelse, uppdrag att växa i och utföra frivilligt, uthålligt och med glädje, får från jämnåriga och i bästa fall även från moderkyrkan inflytande och förtroende?
Om Svenska kyrkans unga vore...
en smak? - rättvisemärkt choklad (och bröd och vin förstås, men det finns ju i Svenska kyrkan och alla andra kyrkor också)
en känsla? - en varm kram
ett synintryck - vitt ljus, en kombination av alla möjliga (profil)färger
en lukt? - svett?
ett ljud? - en bön, ett gapskratt eller en debatterade tonåring
Visst kan man hitta sådant på andra håll också, och inte finns det alltid i Svenska kyrkans unga, men jag är glad över att det finns där för alla oss som var där i helgen och det är långtifrån säkert att det funnits utan denna organisation. Det finns något man går miste om ifall man skippar föreningslivet och exempelvis låter kyrkans ungdomsarbete alltmer ske endast genom de anställda, som håller kurser, besöker skolor och bedriver öppen kaféverksamhet.
Jag är särskilt stolt över beslutet att ta kontakt med andra kristna ungdomsförbund och undersöka ifall det går att ha ett gemensamt riksmöte eller liknande.
Det är löjligt med distriktsrivalitet, men - Lunds stift hade klart roligast. Våra distriktsträffar ägnades mestadels åt lek, såsom sardingömme och "positiva leken" som innebär att man rusar upp och ner för trappor, sjunger, stojar, kramar funktionärerna och gör diverse uppdrag och hälsar varje förslag med ett rungande "JAAA vad roligt!!!". När vi var som bäst i tagen kom ett osäkert litet påpekande från ett annat distrikt (som ägnade sin träff åt att älta utskottsyrkanden eller något lika tråkigt): "Ursäkta, men vi har distriktsträff här..." Det är väl heller ingen slump att hälften av mötespresidiet samt vår nya vice ordförande kom härifrån.
PS. Kolla in bilder, film och referat här. DS
PPS. Jag kom på en sak nu (det var inte syftet med inlägget) - är det någon som händelsevis vill bli stödmedlem för endast 200 kronor om året (eller varför inte vanlig medlem eller vuxenmedlem - det är gratis, endast ett ideologiskt ställningstagande) så går det också att göra via hemsidan i länken ovan. Vi har bara tolv stödmedlemmar i hela landet nu så det skulle vara kul med fler och inte svårt att öka mycket procentuellt. Vi lundastiftare funderar på ett utskick till alla föräldrar och även stiftsfullmäktigefolket kan vänta sig en inbjudan. Som medlem får man vår tidning och stödjer vårt syfte:
Svenska kyrkans unga är en demokratisk rörelse av barn och unga i Svenska kyrkan. Vi vill med Kristus i centrum och med dopet som grund verka i hela Guds skapelse och vara en gemenskap i församlingen där vi får växa i tro och ansvar.
Var annars
- begärs sluten omröstning när man ska välja justerare och orsakar debatterna två och en halv timmes försening innan man ens hunnit inrätta utskot - men lär man sig sedan och har ett jätteeffektivt möte trots all formalia och ständigt långa talarköer?
- får presidiet teckningar med texten streck i rabatten, skräck i debatten, Shrek i debatten, näck i rabatten (det sista kanske borde orsaka klagomål från dem som vill censurera medlemstidningen för våra yngre medlemmar)?
- samsas unga troende med diametralt olika ståndpunkter i och erfarenheter av kristen tro?
- firas det gudstjänst, pratas med kyrkopolitiker och delas intima erfarenheter i workshops?
- samlas det in långt över tretusen kronor till bistånd, mycket tack vare att projektledaren till stort jubel hoppat med kläderna på från högsta höjden i badhuset?
- har man coacher som iklädda indianfjädrar, pippiperuk och vikingahorn glatt och tålmodigt förklarar allt som pågår för vilsna deltagare?
- håller ungdomar ett extremt formellt årsmöte och utskottsmöten enligt konstens alla regler, kombinerat med en ohejdad leklust och brinnande engagemang?
- hålls det pläderingar med utgångspunkt i en ny bekantskap som gjorts under tre timmars nattliga samtal över en virkhärva?
- är den som inte tror självklart välkommen och den som tror får frågor och chans att berätta?
- får anläggningspersonalen till tack en kåsa och en profilgnuggis "att glänsa med på beachen"?
- går man fackeltåg under spontan lovsång, helst till fyra olika sånger samtidigt?
- hålls fina och livliga diskussioner om alltifrån gudstjänstformer, böneval, ekumenik, till det ideologiska medlemsskapet, vad det innebär att vara en öppen gemenskap, huruvida förbundsstyrelsens praxis går emot stadgarna, om det komplexa i tillämpning av tobakspolicy och eventuella rökrutor, hur barnen ska tas tillvara, hur rättvisemärkt ska synas, varför vi inte vet vad riks pysslar med, om hur jämlik och gräsrotsförandkrad demokrati bäst garanteras?
- avslutar avgående ordförande (Maria Wingård) ett tårögt tacktal med psalmversen "Sporra mig helige Ande, gör du mig trygg och fri, ge mig tjänst och ansvar, låt mig till glädje bli".
- håller en sjuttonåring ett personligt tal om sin kallelse inför tvåhundra ungdomar?
- får man en aning om alla de unga runtom i landet som på olika nivåer i rörelsen får just en kallelse, uppdrag att växa i och utföra frivilligt, uthålligt och med glädje, får från jämnåriga och i bästa fall även från moderkyrkan inflytande och förtroende?
Om Svenska kyrkans unga vore...
en smak? - rättvisemärkt choklad (och bröd och vin förstås, men det finns ju i Svenska kyrkan och alla andra kyrkor också)
en känsla? - en varm kram
ett synintryck - vitt ljus, en kombination av alla möjliga (profil)färger
en lukt? - svett?
ett ljud? - en bön, ett gapskratt eller en debatterade tonåring
Visst kan man hitta sådant på andra håll också, och inte finns det alltid i Svenska kyrkans unga, men jag är glad över att det finns där för alla oss som var där i helgen och det är långtifrån säkert att det funnits utan denna organisation. Det finns något man går miste om ifall man skippar föreningslivet och exempelvis låter kyrkans ungdomsarbete alltmer ske endast genom de anställda, som håller kurser, besöker skolor och bedriver öppen kaféverksamhet.
Jag är särskilt stolt över beslutet att ta kontakt med andra kristna ungdomsförbund och undersöka ifall det går att ha ett gemensamt riksmöte eller liknande.
Det är löjligt med distriktsrivalitet, men - Lunds stift hade klart roligast. Våra distriktsträffar ägnades mestadels åt lek, såsom sardingömme och "positiva leken" som innebär att man rusar upp och ner för trappor, sjunger, stojar, kramar funktionärerna och gör diverse uppdrag och hälsar varje förslag med ett rungande "JAAA vad roligt!!!". När vi var som bäst i tagen kom ett osäkert litet påpekande från ett annat distrikt (som ägnade sin träff åt att älta utskottsyrkanden eller något lika tråkigt): "Ursäkta, men vi har distriktsträff här..." Det är väl heller ingen slump att hälften av mötespresidiet samt vår nya vice ordförande kom härifrån.
PS. Kolla in bilder, film och referat här. DS
PPS. Jag kom på en sak nu (det var inte syftet med inlägget) - är det någon som händelsevis vill bli stödmedlem för endast 200 kronor om året (eller varför inte vanlig medlem eller vuxenmedlem - det är gratis, endast ett ideologiskt ställningstagande) så går det också att göra via hemsidan i länken ovan. Vi har bara tolv stödmedlemmar i hela landet nu så det skulle vara kul med fler och inte svårt att öka mycket procentuellt. Vi lundastiftare funderar på ett utskick till alla föräldrar och även stiftsfullmäktigefolket kan vänta sig en inbjudan. Som medlem får man vår tidning och stödjer vårt syfte:
Svenska kyrkans unga är en demokratisk rörelse av barn och unga i Svenska kyrkan. Vi vill med Kristus i centrum och med dopet som grund verka i hela Guds skapelse och vara en gemenskap i församlingen där vi får växa i tro och ansvar.
lördag 1 augusti 2009
En stilla undran
Kanske är det som att svära i kyrkan, för det är onekligen en infekterad och enormt laddad symbolfråga för båda (alla) sidor, men jag börjar bli lite smått trött på debatten om samkönade (eller som någon språkvårdare påstod: enkönade) äktenskap - inte minst på hur debatten förs och i synnerhet då på kristnas bloggar. Det är bland annat därför jag inte har tagit upp det så mycket här. Alla argument är så sönderidisslade att kvar finns bara urvattnad välling och allt hårdare ord och jag har inte känt att jag haft så mycket att tillföra. Samtidigt vet jag att det är något som djupt berör många människor ända in i själen, ja även mig!!! Ändå, varje gång ett ämne totalt överskuggar en debatt måste man våga ställa sig frågan vilka andra, kanske lika viktiga, frågor som blir bortglömda - detta sagt trots att jag vet att båda sidor kommer att hävda att det inte går att prioritera bland bibelord respektive mänskliga rättigheter, men är det inte just en prioritering som görs?.
Mer har jag inte att säga för tillfället, men jag vill i alla fall inte undanhålla läsarna vad jag skrivit senaste dagarna på Kims blogg angående detta, men kanske framförallt angående ekumenik och samtal i allmänhet. Apropå det så är ett samtal som jag ser det något dynamiskt och i ett samtal brukar jag relatera till den jag pratar med både genom att lyfta fram likheter och genom att balansera och lyfta fram det perspektiv som saknas. Det kan därför bli olika betoning beroende på vem jag talar med, men endast så blir det dialog. Oj, nu låter det som att jag har en jättemedveten samtalsmetodik. Det kan jag väl inte påstå. Nåväl. Jag vill gärna undvika monolog ut i tomma intet/för en osynlig publik även här på bloggen så jag blir glad om du som läser detta ger ifrån dig ett litet livstecken eller kanske rentav en synpunkt.
Mer har jag inte att säga för tillfället, men jag vill i alla fall inte undanhålla läsarna vad jag skrivit senaste dagarna på Kims blogg angående detta, men kanske framförallt angående ekumenik och samtal i allmänhet. Apropå det så är ett samtal som jag ser det något dynamiskt och i ett samtal brukar jag relatera till den jag pratar med både genom att lyfta fram likheter och genom att balansera och lyfta fram det perspektiv som saknas. Det kan därför bli olika betoning beroende på vem jag talar med, men endast så blir det dialog. Oj, nu låter det som att jag har en jättemedveten samtalsmetodik. Det kan jag väl inte påstå. Nåväl. Jag vill gärna undvika monolog ut i tomma intet/för en osynlig publik även här på bloggen så jag blir glad om du som läser detta ger ifrån dig ett litet livstecken eller kanske rentav en synpunkt.
tisdag 28 juli 2009
En ungdom har sagt sitt
Jag har blivit intervjuad för en tidskrift om mission. Två killar flög (!) ner från Stockholm bara för att träffa mig. Jag har gått och gruvat mig för den här intervjun i månader och haft gott om tid att fundera över tänkbara frågor och svar. Nu blev det ett riktigt bra samtal (eller mest monolog från min sida kanske), tyckte jag, om Svenska kyrkan, mission, att vara ung i kyrkan, att vara prästdotter, tro, Brasilien med mera. Resultatet kommer i höst.
Just detta att vara ung är en intressant sak. Jag raljerade lite över det att de ska ge ut ett särskilt nummer om ungdomar och betonade att jag inte representerar alla unga och vill varken bli lyssnad på eller nonchalerad på grund av min ungdom. Jag blir heller inte riktigt klok på ifall Svenska kyrkan lyssnar till oss unga eller inte. Ibland tycker jag att ungdomar helgonförklaras i kyrkan men när det verkligen gäller är det inte lika aktuellt att ta med oss. Allt jag vill är att bli behandlad som en person, inte som en ung människa, så må det vara på gott eller ont.
Just detta att vara ung är en intressant sak. Jag raljerade lite över det att de ska ge ut ett särskilt nummer om ungdomar och betonade att jag inte representerar alla unga och vill varken bli lyssnad på eller nonchalerad på grund av min ungdom. Jag blir heller inte riktigt klok på ifall Svenska kyrkan lyssnar till oss unga eller inte. Ibland tycker jag att ungdomar helgonförklaras i kyrkan men när det verkligen gäller är det inte lika aktuellt att ta med oss. Allt jag vill är att bli behandlad som en person, inte som en ung människa, så må det vara på gott eller ont.
torsdag 23 juli 2009
Frivillig fascination
Apropå mitt föregående inlägg....
Det är väldigt svårt att göra ingenting - ibland lätt, men svårt att låta tiden gå utan dåligt samvete. Nu har jag klarat av det mesta på den långa lista som jag gjorde häromdagen direkt när vi kom hem från New York. Ska bara sy en gardin också, vilket är kul. Nu tittade jag precis på litteraturlistan till Sydafrika-studiecirkeln. Vad motigt det känns med sju obligatoriska titlar, förutom fyra frivilliga och några fackskrifter. "Listan får gärna fyllas på om du hittar något intressant". Tack, så snällt!
Annars tycker jag om att läsa. I sommar har jag bl. a. läst Kejsarn av Portugallien och Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf och Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Jag tänker inte skriva någon recension av dem. Det är så skönt att bara läsa för nöjes skull, att tänka, känna, undra, förundras, förvirras och fascineras utan att behöva samla ihop tankarna och redovisa dem. Hur som helst kan jag verkligen rekommendera alla tre. Gösta Berlings saga är inte lika lätt att sträckläsa som de andra, men den är läsvärd.
Någon sa att på semestern ska man bara läsa deckare. Jag tycker inte det är så roligt med deckare. Däremot är det roligt med sådant man läser frivilligt. Antagligen är flera av studiecirkelsböckerna också jättebra, liksom den som jag har läst sedan tidigare och nämnt här: Gud har en dröm av Desmond Tutu. Hade det inte varit för den här studiecirkeln hade jag kanske aldrig läst alla dessa andra: Gräset sjunger av Doris Lessing, Priest and partisan av Michael Worsnip, några av J.M. Coetze, Att trotsa tystnaden av André Brink, Afrika på export av Karin Gregow m.fl. Just nu känns det dock smått oöverstigligt och obligatoriet tar död på mycket av glädjen. Jag behöver faktiskt inte redovisa eller recensera något, men jag tänker åtminstone läsa. Någon som har läst någon av dem och har ett tips om var jag ska börja?
PS. New York var verkligen en spännande stad. Jag kanske lägger upp ett par bilder. DS
Det är väldigt svårt att göra ingenting - ibland lätt, men svårt att låta tiden gå utan dåligt samvete. Nu har jag klarat av det mesta på den långa lista som jag gjorde häromdagen direkt när vi kom hem från New York. Ska bara sy en gardin också, vilket är kul. Nu tittade jag precis på litteraturlistan till Sydafrika-studiecirkeln. Vad motigt det känns med sju obligatoriska titlar, förutom fyra frivilliga och några fackskrifter. "Listan får gärna fyllas på om du hittar något intressant". Tack, så snällt!
Annars tycker jag om att läsa. I sommar har jag bl. a. läst Kejsarn av Portugallien och Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf och Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Jag tänker inte skriva någon recension av dem. Det är så skönt att bara läsa för nöjes skull, att tänka, känna, undra, förundras, förvirras och fascineras utan att behöva samla ihop tankarna och redovisa dem. Hur som helst kan jag verkligen rekommendera alla tre. Gösta Berlings saga är inte lika lätt att sträckläsa som de andra, men den är läsvärd.
Någon sa att på semestern ska man bara läsa deckare. Jag tycker inte det är så roligt med deckare. Däremot är det roligt med sådant man läser frivilligt. Antagligen är flera av studiecirkelsböckerna också jättebra, liksom den som jag har läst sedan tidigare och nämnt här: Gud har en dröm av Desmond Tutu. Hade det inte varit för den här studiecirkeln hade jag kanske aldrig läst alla dessa andra: Gräset sjunger av Doris Lessing, Priest and partisan av Michael Worsnip, några av J.M. Coetze, Att trotsa tystnaden av André Brink, Afrika på export av Karin Gregow m.fl. Just nu känns det dock smått oöverstigligt och obligatoriet tar död på mycket av glädjen. Jag behöver faktiskt inte redovisa eller recensera något, men jag tänker åtminstone läsa. Någon som har läst någon av dem och har ett tips om var jag ska börja?
PS. New York var verkligen en spännande stad. Jag kanske lägger upp ett par bilder. DS
lördag 4 juli 2009
Att göra ingenting
Jag hörde en berättelse som handlade om någon som brukade "hjälpa Gunnar". Vad gjorde Gunnar? Ingenting!
Denna sommar ska jag försöka öva mig på att göra ingenting, eller i alla fall inte lika mycket som förra sommaren, då jag flyttade och gick fem veckors kurser och var en vecka på O-ringen och däremellan förberedde brasilienresan m m och hade en lång lista med olika kolumner för saker att köpa, personer att kontakta, böcker att läsa o s v. Det ska bli skönt men kanske svårt att vara i alla fall lite mer ledig. För ett par veckor sedan, när terminen var slut och jag hade ett par lediga dagar innan sommarjobbet började, var jag sjukt rastlös och nervös. Du kan väl rensa rabatterna, tyckte mamma. Frestande... men jag stod emot och sa att jag övade mig på att göra ingenting.
Samma dåliga (?) ursäkt tänker jag ange för att det antagligen inte blir så många blogginlägg den närmaste tiden. Internet är både avkoppling och stressfaktor. Idag har jag varit med om två fina konfirmationer och därmed avslutat mitt sommarjobb. Imorgon ska jag till stugan med syster Klara och kusin Lovisa. Jag återkommer så småningom. Glad sommar!
Denna sommar ska jag försöka öva mig på att göra ingenting, eller i alla fall inte lika mycket som förra sommaren, då jag flyttade och gick fem veckors kurser och var en vecka på O-ringen och däremellan förberedde brasilienresan m m och hade en lång lista med olika kolumner för saker att köpa, personer att kontakta, böcker att läsa o s v. Det ska bli skönt men kanske svårt att vara i alla fall lite mer ledig. För ett par veckor sedan, när terminen var slut och jag hade ett par lediga dagar innan sommarjobbet började, var jag sjukt rastlös och nervös. Du kan väl rensa rabatterna, tyckte mamma. Frestande... men jag stod emot och sa att jag övade mig på att göra ingenting.
Samma dåliga (?) ursäkt tänker jag ange för att det antagligen inte blir så många blogginlägg den närmaste tiden. Internet är både avkoppling och stressfaktor. Idag har jag varit med om två fina konfirmationer och därmed avslutat mitt sommarjobb. Imorgon ska jag till stugan med syster Klara och kusin Lovisa. Jag återkommer så småningom. Glad sommar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)