Jag vet som sagt inte om någon läser detta, men kan ju ändå skriva en rad eller två.
Tiden går härligt långsamt här i Lund medan jag pysslar med diverse nyttiga och onyttiga saker i väntan på jul. En hel del sega sovmorgnar och lata dagar har det ju blivit men jag har också träffat några kompisar, virkat en basker, bakat pepparkakor med familjen och som exempelvis idag har jag putsat fönster i hela huset och julstädat i mitt rum, samt varit på glögg hos Helena. Jag har skrattat hela kvällen bland annat tack vare "Hipp, hipp". Det är verkligen värdefullt att ha lite rekreationstid i ordets bästa bemärkelse.
Helena och jag har spånat lite på våra informationsuppdrag till våren. Dessutom har vi fått ett litet infall som har resulterat i det s k kolaprojektet. Detta går ut på att vi har ägnat en hel eftermiddag åt att koka kola och ischoklad samt nu går runt i husen och skramlar bössa:"Svenska kyrkans julinsamling till internationellt arbete, skänk minst 20 kronor och du får en påse julgodis." Det fungerar förvånansvärt bra, men 34 påsar återstår fortfarande så vi måste sätta in ett par stötar till innan jul.
Det känns förstås lite konstigt att vara "hemma" igen. Snarast känns det som att vara nyinflyttad. Det är intressant att se hur olika folk reagerar på ens berättelser. Men jag mår bra.
Jag vill önska eventuella läsare och hela världen en god jul med orden från pastor Eric med familj i Brasilien:
En betydelsefull jul där Kristi födelse är motivation för att förnya vårt hopp, vår tillgivenhet och vår förmåga att se på varandra med vänlighet!
söndag 21 december 2008
söndag 7 december 2008
Andra advent - Hur nära är Guds rike egentligen?
Jag kan redan nu varna för att detta blev ett långt inlägg. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska avsluta bloggen eller ej, men jag kunde inte låta bli att skriva idag.
Var på högmässa i Håstads kyrka härute på landet. Jag hade aldrig varit där förut och det var en fin kyrka. Vi var dock inte så många - nio totalt. Torns församling har 2 500 medlemmar och fem kyrkor (samt en stängd). De har oftast bara en gudstjänst per söndag och sällan samma plats eller tid. Jag kan inte låta bli att jämföra med Lajeado församling, där det firades minst fyra gudstjänster varje söndag, kl. 9 och kl. 19 i centrumkyrkan och på 1-3 s k predikopunkter. Av 3000 medlemmar kom omkring 300 (10%) varje söndag. Deras strategi var att utöka och satsa, inte att centralisera och "effektivisera". Vad är "effektivitet" i en kyrka? kan man ju fråga sig. Om församlingssammanslagningar bara leder till färre gudstjänster och färre gudstjänster leder till färre deltagare(detta är ett dokumenterat resultat) vad är vinsten - pengar? Pengar till vad? Å andra sidan är kanske förutsättningarna lite annorlunda i Brasilien och det är ju inte så kul med en gudstjänst om det knappt kommer någon.
Hur som helst var det en fin liten stund och jag slappnade verkligen av, troligen för första gången på länge. I nattvarden kände jag så stark gemenskap med vännerna i Fortaleza och stor sorg över att de ibland saknar mat för dagen. "Ett enda bröd och en enda mänsklighet". Låt oss aldrig glömma detta! Jag blev riktigt ledsen och samtidigt lättad över att jag äntligen reagerade, att jag inte är en stålmänniska. Det vore mera skrämmande.
Igår var jag på en liten kurs med SKUL (Svenska kyrkans unga i Lunds stift) och där var en som pratade bl. a. om profeten Amos, som förmedlade många tänkvärda ord "Jag gitter inte höra ditt psaltarspel. Men må rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar." Föreläsaren Joakim sa att en del kristna inte tyckte att goda gärningar behövdes. Sedan pratade han och jag lite om Brasilien, där det finns både traditionell lutherdom (som liksom Paulus menar att ingen blir rättfärdig enbart genom gärningar, däremot enbart genom tro) och befrielseteologi, som ju handlar mycket om socialt ansvar. Måste det innebära motsättningar?
Pastor Eric förklarade sin syn med att han inte förtvivlat måste göra goda gärningar för att bli älskad och förlåten av Gud. Han är redan älskad och kan tack vare det ge kärlek vidare. Jag tror vi blir galna om vi tror att vi ska kunna leva rättfärdigt. Eller också kommer vi att förneka vårt ansvar (vilket inte är vad lutheranerna gör, tvärtom!). Vi behöver Gud, vi behöver förlåtelse. Tack vare det orkar vi ta nya tag och verkligen kämpa, av glädje och kärlek. Så tänker i alla fall jag. Det är idealet. "Kluriga frågor" hade vi på mitt konfirmandläger och detta är verkligen en sådan. Den som försöker dölja sig bakom Luther eller Paulus för att inte bry sig om sina medmänniskor missbrukar nog deras namn lite. För övrigt hette ju delar av Svenska kyrkans internationella arbete, det med mest social betoning, fram tills nu Lutherhjälpen. Det är inget hånfullt i det hoppas jag.
SKUL-dagens huvudattraktion var för övrigt att biskopen, Antje Jackelén var där och talade om mötet mellan kristen tro och naturvetenskap, som hon kallade "en trovärdighetsfråga för kyrkan och en ödesfråga för mänskligheten". (Läs gärna mitt inlägg från i somras, Mysteriet med pizzan). Som väntat ett bra föredrag där hon klargjorde skillnaderna mellan kreationister (de som protesterar mot evolutionsteorin med bibliska argument) och intelligent design-anhängarna (de som "vetenskapligt" försöker bevisa att det finns en intelligent skapare, något som dock inte tillhör vetenskapens område att kunna bevisa). Själv ogillade hon båda dessa - "vi importerar tyvärr bara det dåliga från USA" - och tror själv på både kristendomen naturligtvis (vari hon inte lägger att världen måste ha skapats på sex dagar) utan att känna behov av vetenskapliga bevis, och på evolutionsteorin "en av de allra bäst bevisade vetenskapliga teorierna". Hon sa att det fanns fyra sätt att se det:
1. Naturvetenskap eller religion, man måste välja. Det är detta de bråkar om i USA.
Såväl medier som argsinta ateister älskar förstås denna fundamentalisternas konflikt.
2. Naturvetenskap och religion, i skilda världar. "Människor vill inte ha splittrade liv."
3. Naturvetenskap och religion, i dialog med varandra.
4. Naturvetenskap och religion, integrerade.
Själv föredrog biskopen alternativ 3. Förresten sa hon att utbildning och demokrati traditionellt har ansetts positivt i vår lutherska tradition och vi måste hålla fast vid det.
Någon frågade hur principen om "survival of the fittest" stämmer med kristendomen. På detta svarade hon att denna teori kan missbrukas och har genom historien lett till exempelvis rasbiologi - ett exempel på när kristen etik behövs som komplement. Om någon behöver exempel på när evolutionsteorin har varit bra (och det behöver tydligen vissa för i USA har denna stackars teori, tillsammans med preventivmedel och dagis, fått skulden för skolskjutningarna i Columbine!) så finns det till exempel många välfungerande mediciner som bygger på denna princip.
Åter till Fortaleza. Där hade det ju kunnat vara den starkaste som överlever och så är det antagligen ofta. Men mitt i detta finns en fantastisk solidaritet. Folk ger bort sin sista mat till grannen. Gör vi det, eller måste vi ha känt hungern själva? Räcker det att som jag ha delat middagsbord och nattvardsbord? Jesus sa att det är lika svårt för en rik att komma in i Guds rike som för en kamel att passera ett nålsöga. Det verkar tyvärr som att han hade rätt även i det.
Nene, 23 år har inget stort hus och inget jobb. Men hon har framtidsdrömmar, medvetenhet och i hennes lilla rum finns det plats både för en adoptivson och för ett fint litet altare. Hennes egenskapade mosaiktavla har texten Fred - kärlek - tro.
Är det någonstans Guds rike är nära så är det väl just där.
PS. Jag läser just nu "Mina drömmars stad" av P A Fogelström. Läs den, för att den är bra och för att den delvis speglar inte bara Stockholm 1860-80 (f. ö. tiden när Svenska kyrkans mission startades, långt innan staten brydde sig om utrikes- eller ens inrikesbistånd) utan också Fortaleza 2008. Jag får fruktansvärt många associationer. DS
Var på högmässa i Håstads kyrka härute på landet. Jag hade aldrig varit där förut och det var en fin kyrka. Vi var dock inte så många - nio totalt. Torns församling har 2 500 medlemmar och fem kyrkor (samt en stängd). De har oftast bara en gudstjänst per söndag och sällan samma plats eller tid. Jag kan inte låta bli att jämföra med Lajeado församling, där det firades minst fyra gudstjänster varje söndag, kl. 9 och kl. 19 i centrumkyrkan och på 1-3 s k predikopunkter. Av 3000 medlemmar kom omkring 300 (10%) varje söndag. Deras strategi var att utöka och satsa, inte att centralisera och "effektivisera". Vad är "effektivitet" i en kyrka? kan man ju fråga sig. Om församlingssammanslagningar bara leder till färre gudstjänster och färre gudstjänster leder till färre deltagare(detta är ett dokumenterat resultat) vad är vinsten - pengar? Pengar till vad? Å andra sidan är kanske förutsättningarna lite annorlunda i Brasilien och det är ju inte så kul med en gudstjänst om det knappt kommer någon.
Hur som helst var det en fin liten stund och jag slappnade verkligen av, troligen för första gången på länge. I nattvarden kände jag så stark gemenskap med vännerna i Fortaleza och stor sorg över att de ibland saknar mat för dagen. "Ett enda bröd och en enda mänsklighet". Låt oss aldrig glömma detta! Jag blev riktigt ledsen och samtidigt lättad över att jag äntligen reagerade, att jag inte är en stålmänniska. Det vore mera skrämmande.
Igår var jag på en liten kurs med SKUL (Svenska kyrkans unga i Lunds stift) och där var en som pratade bl. a. om profeten Amos, som förmedlade många tänkvärda ord "Jag gitter inte höra ditt psaltarspel. Men må rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar." Föreläsaren Joakim sa att en del kristna inte tyckte att goda gärningar behövdes. Sedan pratade han och jag lite om Brasilien, där det finns både traditionell lutherdom (som liksom Paulus menar att ingen blir rättfärdig enbart genom gärningar, däremot enbart genom tro) och befrielseteologi, som ju handlar mycket om socialt ansvar. Måste det innebära motsättningar?
Pastor Eric förklarade sin syn med att han inte förtvivlat måste göra goda gärningar för att bli älskad och förlåten av Gud. Han är redan älskad och kan tack vare det ge kärlek vidare. Jag tror vi blir galna om vi tror att vi ska kunna leva rättfärdigt. Eller också kommer vi att förneka vårt ansvar (vilket inte är vad lutheranerna gör, tvärtom!). Vi behöver Gud, vi behöver förlåtelse. Tack vare det orkar vi ta nya tag och verkligen kämpa, av glädje och kärlek. Så tänker i alla fall jag. Det är idealet. "Kluriga frågor" hade vi på mitt konfirmandläger och detta är verkligen en sådan. Den som försöker dölja sig bakom Luther eller Paulus för att inte bry sig om sina medmänniskor missbrukar nog deras namn lite. För övrigt hette ju delar av Svenska kyrkans internationella arbete, det med mest social betoning, fram tills nu Lutherhjälpen. Det är inget hånfullt i det hoppas jag.
SKUL-dagens huvudattraktion var för övrigt att biskopen, Antje Jackelén var där och talade om mötet mellan kristen tro och naturvetenskap, som hon kallade "en trovärdighetsfråga för kyrkan och en ödesfråga för mänskligheten". (Läs gärna mitt inlägg från i somras, Mysteriet med pizzan). Som väntat ett bra föredrag där hon klargjorde skillnaderna mellan kreationister (de som protesterar mot evolutionsteorin med bibliska argument) och intelligent design-anhängarna (de som "vetenskapligt" försöker bevisa att det finns en intelligent skapare, något som dock inte tillhör vetenskapens område att kunna bevisa). Själv ogillade hon båda dessa - "vi importerar tyvärr bara det dåliga från USA" - och tror själv på både kristendomen naturligtvis (vari hon inte lägger att världen måste ha skapats på sex dagar) utan att känna behov av vetenskapliga bevis, och på evolutionsteorin "en av de allra bäst bevisade vetenskapliga teorierna". Hon sa att det fanns fyra sätt att se det:
1. Naturvetenskap eller religion, man måste välja. Det är detta de bråkar om i USA.
Såväl medier som argsinta ateister älskar förstås denna fundamentalisternas konflikt.
2. Naturvetenskap och religion, i skilda världar. "Människor vill inte ha splittrade liv."
3. Naturvetenskap och religion, i dialog med varandra.
4. Naturvetenskap och religion, integrerade.
Själv föredrog biskopen alternativ 3. Förresten sa hon att utbildning och demokrati traditionellt har ansetts positivt i vår lutherska tradition och vi måste hålla fast vid det.
Någon frågade hur principen om "survival of the fittest" stämmer med kristendomen. På detta svarade hon att denna teori kan missbrukas och har genom historien lett till exempelvis rasbiologi - ett exempel på när kristen etik behövs som komplement. Om någon behöver exempel på när evolutionsteorin har varit bra (och det behöver tydligen vissa för i USA har denna stackars teori, tillsammans med preventivmedel och dagis, fått skulden för skolskjutningarna i Columbine!) så finns det till exempel många välfungerande mediciner som bygger på denna princip.
Åter till Fortaleza. Där hade det ju kunnat vara den starkaste som överlever och så är det antagligen ofta. Men mitt i detta finns en fantastisk solidaritet. Folk ger bort sin sista mat till grannen. Gör vi det, eller måste vi ha känt hungern själva? Räcker det att som jag ha delat middagsbord och nattvardsbord? Jesus sa att det är lika svårt för en rik att komma in i Guds rike som för en kamel att passera ett nålsöga. Det verkar tyvärr som att han hade rätt även i det.
Nene, 23 år har inget stort hus och inget jobb. Men hon har framtidsdrömmar, medvetenhet och i hennes lilla rum finns det plats både för en adoptivson och för ett fint litet altare. Hennes egenskapade mosaiktavla har texten Fred - kärlek - tro.
Är det någonstans Guds rike är nära så är det väl just där.
PS. Jag läser just nu "Mina drömmars stad" av P A Fogelström. Läs den, för att den är bra och för att den delvis speglar inte bara Stockholm 1860-80 (f. ö. tiden när Svenska kyrkans mission startades, långt innan staten brydde sig om utrikes- eller ens inrikesbistånd) utan också Fortaleza 2008. Jag får fruktansvärt många associationer. DS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)