Med fåglarnas hånfulla kvittrande

Hemtentan är inlämnad. Jag har så svårt för att komma igång och att koncentrera mig på skrivandet, så det slutade även denna gång med att jag satt och kämpade sista eftermiddagen, kvällen, ja även natten mot tisdag. Trots föresatser om att bättra mig blir jag sämre för varje gång.

På jobbet däremot går det så bra att koncentrera sig och vi tre tjejer som sköter registreringen jobbar effektivt och pratar samtidigt. Idag påpekade vår chef att vi inte får glömma att röra på oss lite någon gång i timmen. Det som är bra med denna typ av jobb är att det inte är stressigt på samma sätt utan det är bara att jobba liksom och det är avgränsat och regelbundet. Otroligt skönt. Jag går (nästan) aldrig in på mailen där. Däremot när det ska skrivas hemtenta letar jag aktivt efter undanflykter.

Klockan fyra på morgonen började fåglarna kvittra. Det var vackert och uppmuntrande. Jag är sällan vaken så tidigt (sent) annars. Jag hade hellre vaknat i ett tält än vakat med en hemtenta, eller varför inte upplevt känslan av att vara morgonpigg och gå upp och plugga i ottan. Nu kändes det inte som att jag kunde njuta av fågelsången fullt ut. Jag har aldrig hatat jordbrukshistoria så bittert som då.

Efter en kort natts sömn var jag på plats på jobbet och därefter föreläsning nästa dag, höll humöret uppe, fortfarande under det senaste dygnets motto "Det som måste gå måste gå". Sedan sov jag ett par timmar när jag kom hem. Halv åtta vaknade jag och rusade in på toaletten för att borsta tänderna - försenad till jobbet! Jag såg mina syskon och undrade:
- Är ni fortfarande hemma?
- Var skulle vi annars vara?
- Är det morgon eller kväll?
Efter att ha insett hur det låg till lade jag mig och läste en stund tills jag blev hungrig och undrade om vi inte skulle äta kvällsmat.
- Vi har ätit för länge sedan. Vi väckte ju dig, men du verkade trött.

Historien upprepade sig nästa morgon. Halv åtta vaknade jag återigen med ett ryck och rusade in i badrummet. Jag hade ett svagt minne av hur mamma hade stuckit in huvudet genom dörren vid sjutiden och undrat om jag skulle iväg och hur jag tvärsäkert hade svarat nej och lättat somnat om.

Men jag var på jobbet precis när domkyrkan slog åtta slag. Märkligt nog får jag hela tiden nya chanser.

- Tack gode Gud att jag vaknade i tid!

PS. Vi har två uttalade marxister till lärare på denna delkurs, Världssystemens politiska ekologi, och har redan haft högläsning ur Manifestet. DS