Jag hoppas att ni, kära läsare, har haft en roligare påsk än jag, som har tillbringat hela helgen i sängen med feber. För att få omväxling har jag också spenderat en del tid i tv-soffan framför lättsmälta filmer såsom Sound of Music. Läst har jag också gjort - förutom Det skånska kulturlandskapet som jag pliktskyldigast har ägnat mig åt har jag börjat på Vänner kallar jag er - en resa till Ekumene av biskopen Jonas Jonsson. Den handlar om den internationella ekumenikens utveckling under 1900-talet. Låter det torrt och tråkigt? Det är faktiskt intressant och personligt skrivet med många anekdoter som denna:
Under 1950-talet ledde han (Franklin Clark Fray) samtidigt både sin egen kyrka, Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet och det Nationella kristna rådet i USA. Det gick en historia om honom att han kom till himlen och kände sig sysslolös. Då gick han till Gud fader och bad om något att göra. Han fick uppdraget att skriva ett utkast till stadgar för den himmelska gemenskapen, som fram till dess hade levt i oinskränkt frihet utan fastställda ordningar. Efter två dagar kom Fry tillbaka med ett komplett förslag. Gud fader läste omsorgsfullt, sköt upp glasögonen i pannan och sa: "Det här ser bra ut, men jag har en fråga. Varför föreslår du mig till vice ordförande?"
Av någon anledning känner jag mig besläktad med denne Franklin. Boken fyndade jag för 27 kronor (äntligen en billig bok) på Arken förra helgen, när jag var i domkyrkan.
Recept på en lyckad klosterhelg i Domkyrkan
- 10 Svenska kyrkans unga-människor
- 1 del PRAT - Det här är inget tigarkloster/retreat, utan här får och ska man prata om allt mellan himmel och jord.
- 1 del UPPTÄCKTSFÄRD - undersöka tornet, baksidan av det astronomiska uret (se bara till att du inte rör urverket, för då kan vi glömma alla fina fraser om hur viktiga vi unga är - alla vet ju att det astronomiska uret är tio gånger mer värdefullt)
- 2 delar LEK! - Endast fantasin sätter gränser! Halv två på natten lekte vi dunkgömme mellan pelarna. Någon påpekade efteråt att Laserdome också hade varit häftigt, men där gick vår gräns. Prova predikstolen är också ett måste. Visst får man leka i domkyrkan! Det måste man om man ska kunna vara allvarlig där.
- 3 delar BÖN! - Obs: Här gäller det att följa receptet noga, inget utrymme för improvisation. Exakta instruktioner finner du i Tidegärden. Se bara till att hålla tungan rätt i mun när du bläddrar fram och tillbaka och att göra pauserna lagom långa. Då blir det gudomligt vackert. Vi läste tidegärdens psaltarpsalmer så det stod härliga till, ibland överröstade av en överförfriskad organist som inte hade mycket till övers för våra övningar.
- ev. 1 liten del SÖMN - något varmt och mjukt att ligga på är att föredra. Bry dig inte om att de små soldaterna på det astronomiska uret fäktas högljutt en gång i timmen, för sova i domkyrkan gör man inte varje natt - och då kan man ju lika gärna vara vaken.
- Smaksätt efter behag med glass och sol på torget.
Tjuvlyssnat
Det är natt mot söndag och jag ligger i min sovsäck nere i kryptan (gravkällaren under kyrkan). Klockan är runt fyra och studenterna börjar gå hem från nationsfesterna. En ende killes skrålande överröstar allt. Det hörs bra här nere. Jag är ändå så trött att jag i stort sett sover, när ett par studenter sätter sig vid det lilla fönstret och pratar. Jag kämpar för att hålla mig vaken och fantiserar om hur jag skulle kunna skrämma dem. Så är det något som fångar min uppmärksamhet. En av flickorna läser Gud som haver. De är lite fulla, det är mitt i natten och kyrkobyggnaden inspirerar henne. Över de andras sorl hörs denna bön, något ironiskt framfört, delvis på skämt, men upprepad flera gånger med ett omisskännligt stråk av - längtan.
