En stilla undran

Kanske är det som att svära i kyrkan, för det är onekligen en infekterad och enormt laddad symbolfråga för båda (alla) sidor, men jag börjar bli lite smått trött på debatten om samkönade (eller som någon språkvårdare påstod: enkönade) äktenskap - inte minst på hur debatten förs och i synnerhet då på kristnas bloggar. Det är bland annat därför jag inte har tagit upp det så mycket här. Alla argument är så sönderidisslade att kvar finns bara urvattnad välling och allt hårdare ord och jag har inte känt att jag haft så mycket att tillföra. Samtidigt vet jag att det är något som djupt berör många människor ända in i själen, ja även mig!!! Ändå, varje gång ett ämne totalt överskuggar en debatt måste man våga ställa sig frågan vilka andra, kanske lika viktiga, frågor som blir bortglömda - detta sagt trots att jag vet att båda sidor kommer att hävda att det inte går att prioritera bland bibelord respektive mänskliga rättigheter, men är det inte just en prioritering som görs?.

Mer har jag inte att säga för tillfället, men jag vill i alla fall inte undanhålla läsarna vad jag skrivit senaste dagarna på Kims blogg angående detta, men kanske framförallt angående ekumenik och samtal i allmänhet. Apropå det så är ett samtal som jag ser det något dynamiskt och i ett samtal brukar jag relatera till den jag pratar med både genom att lyfta fram likheter och genom att balansera och lyfta fram det perspektiv som saknas. Det kan därför bli olika betoning beroende på vem jag talar med, men endast så blir det dialog. Oj, nu låter det som att jag har en jättemedveten samtalsmetodik. Det kan jag väl inte påstå. Nåväl. Jag vill gärna undvika monolog ut i tomma intet/för en osynlig publik även här på bloggen så jag blir glad om du som läser detta ger ifrån dig ett litet livstecken eller kanske rentav en synpunkt.