torsdag 20 november 2008

Hemkommen?!

Vill bara meddela att jag är lyckligt hemkommen till Lund, sedan i tisdags morse.

Resan gick bra, förutom att den varade i 24 timmar och att min ryggsäck fastnade i München (kom dock hem med bud senare). Min första natt hemma sov jag tretton timmar, vilket verkligen kunde behövas för att kompensera den dåliga sömnen pa flyget, samt natten innan avresan då jag hade sovit mellan två och fyra och dessutom för natten till lördagen då vi hade sovit mellan fem och sju (det var förresten den natten då vi halv fyra på natten blev utelåsta från lägenheten, Emmas tjänstebostad, och handlingskraftiga Jenny till slut löste problemet genom att sparka in dörren).

Vi har varit en fantastisk grupp vi fyra och haft jättekul ihop de tva sista veckorna. Vi är en sådan grupp som flera dagar i förväg skriftligt planerar och samordnar vad vi ska säga på utvärderingen med Edson, som förbereder ett hyllningsmedley till Edson, som gör succé med våra svenska sånger t ex trestämmiga Vårvindar friska och som när olyckorna är framme alltid lyckas reda upp situationen tillsammans. Häromdagen diskuterade vi våra egenskaper.
Jenny är den som framföralla står för humorn i gruppen och som är en social och driftig ledartyp. Ganska envis. Hon är vår uppslagsbok när det gäller det amerikanska presidentvalet. Hon har gjort vissa djupa insikter under resan, som t ex att allt inte kretsar runt Stockholm.
Helena är framförallt väldigt omtänksam och klok, reflekterande och en lojal vän. Ibland händer det små misstag, typ som det här med badrumsdörren som gick i kras, men då är hon alltid lika positiv.
Elin är gruppens klippa som alltid tänker ut vart vi ska, vad vi ska förbereda, hur vi ska ta oss dit, vad vi ska ha med oss, vad som är smart att göra sedan och hur vi ska undvika misstag. Den som alltid har med sig kontanter och pappersnäsdukar. Hon är också väldigt klok och insiktsfull och engagerad i största allmänhet och kan många överstämmor.
Jag blev utsedd till musikalisk och den allmänt kunniga, som kan berätta och förklara saker. De andra påstår att de hade en bild av mig som någon slags ordentlig idealperson, men att den bilden bit för bit har fallit sönder och att jag har blivit mera mänsklig.

Det första vi lade märke till, redan i München, var kylan. Det är grått och regnigt även här i Lund. Det finns saker som muntrar upp, som att få träffa familjen igen, som när pappa möter mig på Kastrup, (glömde dock ryggsäcken med mina ytterkläder, men man kan ju inte vänta sig för mycket) Klara lagar sin specialar-choklad och mamma gör mina favoriträtter. Filip kände jag knappt igen, för han är plötsligt en lång och gänglig tolvåring med 43 i skor. Han har vuxit ifatt Klara men det är fortfarande en knapp decimeter kvar till mig!

En annan kul sak var att vi var hela familjen på Malmöoperan och tittade på Jesus Christ Superstar. Ola Salo gjorde rolltolkningen som Jesus fantastiskt bra. Maria Magdalena spelades av en operasångerska som jag tyckte var lite för sval. Jag vill att hon ska sjunga sin "Hur visar jag min kärlek" (I don´t know how to love him) så att man förstår djupen av hennes hjärtas kval. På tåget hem hörde jag vi ett par tonårsflickor som undrade: var det verkligen hans mamma? De sa ju Maria, men man håller väl inte på och gullar sådär med sin mamma heller.

Judas är ju den egentliga huvudrollen i musikalen. Jag identifierar mig verkligen med hans längtan efter en personlig relation till Jesus och hans skepsis inför de mer masshysteriska uttrycken för hängivenhet inför honom.– Det är ju inget ovanligt. De flesta identifierar sig starkt med Judaskaraktären, vilket jag tror beror på att många vuxit upp med Jesus som sin bäste vän. Sedan möter de uttryck för kristendom som de inte förstår eller skräms av. De frågar sig då hur Jesus kunde bli symbol för så mycket konstigt. Om man vill kan man se hela musikalen som en plädering för rätten till en personlig relation med Jesus. Ola Salo i Kyrkans tidning 2008-11-13.

Imorgon bär det av 6.28 till Sigtuna för en veckas uppföljningskurs.

Jag läste ett citat i Sydsvenskan:
Att färdas hem är att färdas mot en hägring