Avsked.... fest och förtvivlan

Igar var det avskedsfest för mig i pastor Eris prästgard. Min värdfamilj (som jag inte bott hos de senaste tva veckorna, eftersom jag blivit inbjuden att bo hos pastorsfamiljerna, vilket har varit väldigt kul - det känns som att jag har fatt en hög extra föräldrar och smasyskon) var där, liksom alla tre pastorsfamiljerna, kyrkoradet, nagra körsangare med flera. Det känns otroligt att de ordnar en fest för mig, en till, för jag hade ju födelsedagsfest ocksa. När jag säger det säger de bara att de beklagar att det inte blev nagon mottagningsfest ocksa, att de hade tänkt det, men blev överrumplade av mitt ankomstdatum. Pastor Eric höll tal. Jag fick ett vackert halsband och delade själv ut presenter fran Sverige, som blev uppskattade. Det var en enkel fest med korv och bröd där alla gäster (utom jag) delade pa kostnaden, men jag tyckte bara det var kul att man kan fixa nagot sa oproblematiskt. Varför gör vi inte det i Sverige?

Det är trakigt att jag maste aka redan nasta vecka (inte hem, utan till Fortaleza i norra Brasilien tva veckor). Tre manader, varav tva har i stan, är egentligen väldigt lite. Det hade nog varit intressant att stanna ett par manader till, eller att senare i livet aterkomma och stanna ett par ar. Fast kommer det att hända?

Jag kommer verkligen att sakna alla härliga personligheter här.

Fast mest av allt är jag förstas glad för den här tiden, som, vilket jag sa pa festen, har betytt mycket och varit som en enda stor present för mig.

Nu när det närmar sig ser jag faktiskt ocksa fram emot att fa komma hem igen och att leva i Lund, inspirerad av den här tiden.

PS
Att festen var redan en vecka innan avfärd har nog att göra med att pastorerna bara är lediga pa mandagar. Att ordna en fest för mig är typisk fritid för dem. Eller rättare sagt, nagon egentlig fritid finns inte. Pastorernas arbetsvillkor och deras familjers levnadssätt är ett kapitel för sig. Vi har till exempel

• pastora Sheila som far betalt för halvtid men arbetar heltid: morgon, eftermiddag, kväll. (Jag ska försöka ändra detta till nästa ar, säger hon.) Hon och pastor Claus, som är skolpastor, har bara fredagskvällen ledig tillsammans under veckorna. Deras flickor är sex respektive 1,5 ar och barnpassningen och hushallsarbetet skulle, enligt P. Sheila, aldrig fungera utan hembiträdet/barnsköterskan som kommer varje eftermiddag. Det är dyrt, beklagar hon, men, som hon säger, hon är inte hemmafrutypen. Hon är imponerad av den svenska föräldraförsäkringen (här har man bara fyra manader för mamman, eller tva, om man som hon blir övertalad av kyrkoradet att börja jobba igen eftersom församlingen star utan pastor.) men tvivlar pa mäns förmaga att passa barn och hushall samtidigt. A andra sidan är väl hennes man den som är mest engagerad i hemmet. Dessa bägge är för övrigt ocksa de, enligt mitt intryck, mest liberala pastorerna, som beklagar att homosexuella pastorer här inte kan leva öppet och säger att IECLB ligger langt efter. Att en pastor i en kyrka, där kvinnliga pastorer förekommer, maste acceptera sina kollegor jämför pastor Claus med att de maste acceptera barndop (vilket vissa pastorer här inte har gjort, därav splittring). Abort kan de tänka sig bara i vissa undantagsfall men de är medvetna om problematiken med illegala aborter. Abort är förbjudet i Brasilien.
• pastor Valdeci som säger att han är i tjänst dygnet runt. Hans fru säger att det hon inte gillar med att vara prästfru är flyttarna. De flyttade 200 mil sist och hon har varit rätt deppig. Pa samma gang miste hon sitt jobb och hon säger att det är sa trakigt att bara ga hemma. Nu ska hon dock börja jobba pa handikappinstitutionen jag beskrev och sova där tva nätter i veckan medan pastorn sköter hemmet.
• pastor Eric och Kimberley som har flyttat ända fran USA. Kimberley är väl den mest traditionella prästfrun, jobbar lite med engelsklektioner och kyrkomusik, och samtidigt den till synes lyckligaste. Det är inte enkelt att säga hur folk bör leva sina liv. Det är pa sätt och vis beundransvärt att som pastorerna här jobba ¨sa mycket som behövs¨. Jag önskar bara att alla människor hade samma frihet att, inklusive hänsyn till andra, välja livsstil.

PPS

Hela skolans gymnastiksal fylldes med vatten (och fisk) och vattnet steg ännu högre än sa. Skolan ställdes in och manga hem blev översvämmade. Nu har det börjat sjunka undan. Faktum är att flodens vattenniva, p g a regn längre upp vid floden, pa tva dagar steg med 26 (!) meter. Sexariga Juliana har manga bra kommentarer: - Gud sa ju att det aldrig mer skulle bli en sa stor översvämning!