Vi unga i den världsvida kyrkan uppmärksammas

Det skadar inte med mer uppmärksamhet åt att man kan söka utbytesprogrammet "Ung i den världsvida kyrkan" och åt stipendiaternas tankar kring kyrka och samhälle i olika länder.

Just nu finns det en intressant artikel om Bruno och Carlos, brasilianarna som nu besöker Lunds stift, på www.svenskakyrkan.se och där även länkar till information om utbytet, till en artikel om Helena och mig samt till våra bloggar.

Ifall du har hittat hit via Svenska kyrkans hemsida vill jag hälsa dig välkommen till min blogg. Dagboksinlägg och reflektioner från Brasilien finner du under äldre inlägg daterade augusti-november, men även en del andra inlägg relaterar till internationella frågor. Skriv gärna en fråga eller kommentar!

För övrigt är jag just hemkommen från styrelsemöte med Rådet för Hela världen Svenska kyrkans internationella arbete i Lunds stift, där jag representerar Svenska kyrkans unga. Just nu handlar det om att försöka skapa, förstå och göra det bästa av den framtida förändrade organisationen och behålla och skapa engagemang hos frivilligt kyrkfolk. Vi planerar även en liten studieresa till Sydafrika i höst, där vi ska kolla in hiv-arbetet, försoningsprocessen, missionshistoria, lokala kyrkor m m och kanske t. o. m. träffa Desmond Tutu. Innan dess ska vi också ha en studiecirkel för att förbereda oss. Efteråt är det tänkt att resan ska utmynna i inspirationsbesök hos församlingar i stiftet, vilket förhoppningsvis bidrar till engagemang.

Ett spännande distriktsårsmöte

I helgen var jag på distriktsårsmöte (DÅM) för Svenska kyrkans unga i Lunds stift.

Ordförandevalet blev olidligt spännande, nästan dokusåpastil, fast något schysstare, och slutade med att vi fick en ny distriktsordförande.

En intressant sak är att mötet, där de flesta ombud var över femton, nästan totalt ignorerade tankar kring att barnen också borde få ett extra arrangemang ifall tonåringarna får det. Att den lilla grupp barn som var där pratade för sin sak hjälpte inte, utan de ansågs bara gulliga. Det finns en viss risk att det även inom Svenska kyrkans unga blir de äldre som styr. Å andra sidan blev flera nya 16-17-åringar invalda i styrelsen.

Jag önskar att det internationella engagemanget kunde bli mer konkret och engagera fler i SKUL.

Jag tyckte det var jättekul med mötet, lade sex yrkanden om framförallt verksamhetsplanerna och var uppe i talarstolen mest hela tiden. Klara och jag upplevde en rolig och intensiv helg med förutom möte även disko, andakter och andra aktiviteter. Dessutom utkämpade vi israeliter (ombud) en stor strid mot filistéerna (styrelsen, presidiet, funktionärerna m fl) där vi försvarade förbundsarken och försökte sno filistéernas avgudabilder och vi försökte ta varandras liv (svansar). Faktiskt helt i enlighet med Bibeln blev det vi i Juda stam som vann. Jag har nu lärt mig att på hebreiska ropa (men inte stava) "Öga för öga, tand för tand!". Tänk vilka nyttiga kunskaper, förutom mötesteknik, man får i Svenska kyrkans unga...

Framtidsvisioner efterlyses

Vi har grupparbete på humanekologen och temat är visioner för framtidens samhälle. Tanken är att vi ska "göra en internetsökning" (!) på detta ämne. Det kan handla om försörjningsfrågor och jordbruk men vår lärare säger sig inte vilja begränsa oss till det eller begränsa våra idéer genom närmare instruktioner.

Just nu känner jag att ämnet är för vitt och att det är svårt att klämma fram visioner och innovationer på beställning.

En sak jag tänkte på vid besöket på Nationalmuseum är att vi borde satsa mer på hantverk och konsthantverk - välgjorda, närproducerade, variationsrika kvalitetsvaror. Över huvud taget behövs ju mer fokus på vad som är bra och hållbart och inte bara på vad som är billigt för stunden. Det tänker jag även på när jag läste i Sydsvenskan idag om hur Majblommorna tillverkas i Kina. Majblomman är inte unik - som en expert påpekade så finns det i stort sett ingen kinesisk fabrik som följer arbetstidslagstiftningen. Hon hade själv jobbat med inspektioner men menade att det inte var vägen framåt. Det funkar inte att bara säga att det ska vara billigt och sedan ställa massor med krav på arbetssituationen. Genom billig produktion blir det mer pengar till att hjälpa fattiga barn i Sverige. Det tycks svårt att tänka på helheten - vilket är vad vi humanekologer förväntas göra.

Vad har läsarna för visioner för morgondagens samhälle i stort?

Att läsa vid universitetet

Filip, som själv går i sexan, påstår att det är slappt att läsa vid universitetet, "särskilt din kurs - du är ju nästan jämt ledig". Jag försökte förklara att vi har mycket litteratur, men det imponerade föga. "Du får ju läsa hemma!". Min plan var att ta studierna på allvar och börja i tid denna delkurs, till skillnad från de förra (Jag har fått VG på de förra hemtentorna, dock haft panik medan jag skrivit dem). Jag gjorde också upp en ambitiös läsplan för den första tvåveckorsperioden innan påsk och lyckades nästan hålla mig till den. Sedan blev jag sjuk och nu, med tre dagar kvar tills hemtentan lämnas ut, har jag missat de flesta föreläsningarna, läst knappt två av totalt fyra böcker (varav tre engelska) och inte påbörjat grupparbetet.

I fredags var jag i Köpenhamn på Nationalmuseum med klassen. Våra kunniga och extremt engagerade lärare guidade oss runt under dryga tre timmar och berättade om föremål från olika ursprungsfolk. Bland annat fick vi höra om hur hundarna har/hade det hos inuiterna på Grönland. De åt människornas avföring och hängdes när de skulle avlivas för att håret då blev fluffigt och lämpade sig till ytterkläder. Otroligt vackra och välgjorda kläder var det, verkligen motsatsen till "slit och släng". Nationalmuseum är värt ett besök, där finns massor av spännande föremål att förundras över och ett minimum av tråkiga informationsskyltar. Vår lärare Thomas var sedan tidigare särskilt förtjust i en jättestor kinesisk guldfiskskål med guldfiskar målade på. "Jag har letat överallt efter en sådan här att köpa. Tänk att ha en sådan med guldfiskar i och så en stor kinesisk lampa över!" Enligt Thomas är guldfiskar ursprungligen framavlade för att vara vackra uppifrån. Han är lika hänförd när han guidar på Botaniska trädgårdens växthus och är verkligen både antropolog och biolog. På en annan avdelning visade han tyger från söderhavsöarna och berättade att han hade sitt hem tapetserat med sådana, som han fått under sina fältstudier. Det hade varit intressant att se hur det ser ut hemma hos honom.

Grundaren av Nationalmuseum hade en dansk präst till far och en grönländsk mor. Antagligen var det mest mammans förtjänst att han lyckades köpa och få en mängd inuitprylar men jag blev ändå styrkt i min tes att prästbarn är ett ovanligt företagsamt släkte.

Jag nämnde för en kurskamrat att jag ännu inte hunnit hämta ut en kursbok jag beställt från biblioteket. "Gör det, så kanske jag kan få tillbaka den sedan", tyckte hon. "Jag hade lånat den, men sedan hade någon reserverat den".

Imorgon börjar halvtidsjobbet på stiftet, vilket jag ser fram emot. Redan på tisdag ska jag vara ledig för att åka med klassen på utflykt igen, denna gång till Kulturens Östarp, en bondgård som sköts med gammaldags metoder. Vår andra lärare har jobbat där. Under veckan som kommer ska jag även gå på konsert och spex och slutligen åka på Svenska kyrkans ungas distriktsårsmöte över helgen. Det lär med andra ord inte bli mycket tid över att läsa kurslitteratur. För en stund sedan höll jag på att läsa "Det skånska kulturlandskapet" och hade gjort misstaget att lägga mig på sängen. När jag var kommen till kapitlet "Efter 1900-talets mitt: Vidare mot stadslandskapet" somnade jag.

Hört på bussen

-Asså, om man inte kommer alls får man streck och då kan man ju inte söka vidare till andra skolor och sånt sen vet du. Men om man får IG så kan man det. Så jag tänker satsa på att få IG. Då måste man gå på några lektioner då och då.
---
- Nu måste jag hem och räkna matte. (suck och stön)
- Asså, seriööööst! Tvingar dina föräldrar dig?
- Ja och min lärare också.

Stackars kille!? Man kan ju hoppas att han får IG åtminstone...

Sa du oktober?

Klockan är nio på morgonen och jag vaknar av att mobilen ringer. Det är en Inger från Oxie som undrar om jag vill komma till Öppet hus.
- Det var Gunilla Kristiansson som tipsade om dig. Vet du vem hon är? Du var i Hässleholm, eller hur?
- Ehh, ja, jo det stämmer.
Inger pratar på. Min hjärna har inte vaknat än. Hon är frivillig i församlingen och gör upp programmet. 29 oktober vill hon boka in mig.
- Till hösten alltså? Sa du oktober?
- Ja, kan du då?
- Ja du... Får jag återkomma? Jag skulle inte tro att jag har något planerat då, men det är inte säkert. (När var det jag skulle till Sydafrika? tänker jag förvirrat.)
- Ja, när tror du att du kan lämna besked?
- I slutet på veckan kanske. Alltså, jag ligger sjuk, får jag fram ynkligt.

Glad påsk!

Påsk
Jag hoppas att ni, kära läsare, har haft en roligare påsk än jag, som har tillbringat hela helgen i sängen med feber. För att få omväxling har jag också spenderat en del tid i tv-soffan framför lättsmälta filmer såsom Sound of Music. Läst har jag också gjort - förutom Det skånska kulturlandskapet som jag pliktskyldigast har ägnat mig åt har jag börjat på Vänner kallar jag er - en resa till Ekumene av biskopen Jonas Jonsson. Den handlar om den internationella ekumenikens utveckling under 1900-talet. Låter det torrt och tråkigt? Det är faktiskt intressant och personligt skrivet med många anekdoter som denna:

Under 1950-talet ledde han (Franklin Clark Fray) samtidigt både sin egen kyrka, Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet och det Nationella kristna rådet i USA. Det gick en historia om honom att han kom till himlen och kände sig sysslolös. Då gick han till Gud fader och bad om något att göra. Han fick uppdraget att skriva ett utkast till stadgar för den himmelska gemenskapen, som fram till dess hade levt i oinskränkt frihet utan fastställda ordningar. Efter två dagar kom Fry tillbaka med ett komplett förslag. Gud fader läste omsorgsfullt, sköt upp glasögonen i pannan och sa: "Det här ser bra ut, men jag har en fråga. Varför föreslår du mig till vice ordförande?"

Av någon anledning känner jag mig besläktad med denne Franklin. Boken fyndade jag för 27 kronor (äntligen en billig bok) på Arken förra helgen, när jag var i domkyrkan.

Recept på en lyckad klosterhelg i Domkyrkan

• 10 Svenska kyrkans unga-människor
• 1 del PRAT - Det här är inget tigarkloster/retreat, utan här får och ska man prata om allt mellan himmel och jord.
• 1 del UPPTÄCKTSFÄRD - undersöka tornet, baksidan av det astronomiska uret (se bara till att du inte rör urverket, för då kan vi glömma alla fina fraser om hur viktiga vi unga är - alla vet ju att det astronomiska uret är tio gånger mer värdefullt)
• 2 delar LEK! - Endast fantasin sätter gränser! Halv två på natten lekte vi dunkgömme mellan pelarna. Någon påpekade efteråt att Laserdome också hade varit häftigt, men där gick vår gräns. Prova predikstolen är också ett måste. Visst får man leka i domkyrkan! Det måste man om man ska kunna vara allvarlig där.
• 3 delar BÖN! - Obs: Här gäller det att följa receptet noga, inget utrymme för improvisation. Exakta instruktioner finner du i Tidegärden. Se bara till att hålla tungan rätt i mun när du bläddrar fram och tillbaka och att göra pauserna lagom långa. Då blir det gudomligt vackert. Vi läste tidegärdens psaltarpsalmer så det stod härliga till, ibland överröstade av en överförfriskad organist som inte hade mycket till övers för våra övningar.
• ev. 1 liten del SÖMN - något varmt och mjukt att ligga på är att föredra. Bry dig inte om att de små soldaterna på det astronomiska uret fäktas högljutt en gång i timmen, för sova i domkyrkan gör man inte varje natt - och då kan man ju lika gärna vara vaken.
• Smaksätt efter behag med glass och sol på torget.

Tjuvlyssnat

Det är natt mot söndag och jag ligger i min sovsäck nere i kryptan (gravkällaren under kyrkan). Klockan är runt fyra och studenterna börjar gå hem från nationsfesterna. En ende killes skrålande överröstar allt. Det hörs bra här nere. Jag är ändå så trött att jag i stort sett sover, när ett par studenter sätter sig vid det lilla fönstret och pratar. Jag kämpar för att hålla mig vaken och fantiserar om hur jag skulle kunna skrämma dem. Så är det något som fångar min uppmärksamhet. En av flickorna läser Gud som haver. De är lite fulla, det är mitt i natten och kyrkobyggnaden inspirerar henne. Över de andras sorl hörs denna bön, något ironiskt framfört, delvis på skämt, men upprepad flera gånger med ett omisskännligt stråk av - längtan.

Långfredag

I radio ringde det in en kvinna och talade om att hennes son hade begått självmord. "Det kan man väl få säga nu när det är långfredag" sa hon. Han var läkare och hade skrivit ut överdoser åt sig själv, vilket hon tyckte borde förbjudas. Hur hanterar du det? "Jag jobbar, dygnet runt jobbar jag."

På gymnasiet hade vi pratat om teodicéproblemet (hur en god och allsmäktig Gud kan tillåta ondska) på en religionslektion. Efteråt var det en klasskamrat som frågade mig om jag visste ifall Jesus hade gett något svar på teodicéproblemet. Nej, sa jag, jag vet inte, jag vet bara att Jesus själv frågade på korset "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?".

Likaså på gymnasiet skrev jag en hemtenta om den kristna försoningstanken. "Påsk förstår man inte, den firar man. Bön förstår man inte, den lever man i. Det är för mig att tro, att förtrösta på Gud."

Utan att egentligen associera till radioprogrammet berördes jag, vid kvällens konsert med Jesu sju ord på korset, av hur Jesus ber Johannes ta hand om hans mor. Överger han henne eller ej?

Trivial pursuit - generationsklyftor

Filip, 12: "Vilken godsak har varit med i McDonalds utbud ända sedan starten -67?"
Farfar, 87: Ja... det är ju de här... med köttfärs emellan...
Farmor, 87: De har namn efter en tysk stad.
Farfar: Hamburgare!
Amanda, 19: Det ska nog vara en speciell sorts hamburgare.
Farfar: Jaha...
Filip: Big Mac.
Farfar: Jaså. Jag har aldrig ätit där.

Farfar är å andra sidan väldigt kunnig inom andra, kanske viktigare, områden, som exempelvis historia och inte ett dugg förvirrad trots att han är gammal.

Nyligen träffade jag en student som inte visste var Bornholm ligger. Sådana luckor är väldigt vanliga i vår ålder åtminstone, verkar det som. Det tycker jag är löjligare (och orande).

Bildning kontra beställning

Jag har hittills inte kommenterat så mycket politik här på bloggen, men nu måste jag få protestera mot ett ovanligt dumt förslag i den studiesociala utredningen om att korta tiden för studielån från sex till fyra år. Visst har vi ett jämförelsevis generöst system för studiemedel och -lån (obs: största delen är lån), visst kan det verka lyxigt att finansiera studenter som aldrig verkar bli klara med någon examen och visst kan man försöka jobba vid sidan av, men varför inte vara stolta över våra studier, varför försämra? Ett annat förslag i utredningen var att höja studiemedlet med minst 400 kronor, men det tyckte inte Lars Leijonborg att vi har råd med. Att förkorta antalet studiemedelsberättigade terminer tyckte han däremot var ett bra förslag. Hur kan man som Lars Leijonborg kalla denna försämring för en morot? Var och en ser väl att det är en piska, ett slag rakt i ansiktet på ambitiösa studenter.

Dispens kan sökas för studenter som läser en utbildning på mer än fyra år och det borde vara ganska många eftersom de flesta utbildningar efter Bolognareformen är antingen tre eller fem år. Dock blir det ju svårt för den som ändrar inriktning eller av andra anledningar läser något utöver sin huvudinriktning.

Över huvud taget verkar nuvarande högskolepolitik gå ut på att detaljstyra utbildning och forskning så att den passar företagen, snabbt leder till anställning och ökad BNP. Detsamma gäller tydligen kulturpolitiken.

Humanekologi är typiskt ett ämne som inte leder spikrakt till en yrkesexamen. Däremot är det ett synnerligen viktigt ämne - något som alla borde läsa, påstår vår lärare och det ligger något i det - och vår institution har nyligen fått Linnéstöd till sin forskning. Jag valde att läsa denna kursen för att jag tyckte att den var intressant och allmänbildande och jag tror att det i förlängningen kan vara till nytta i framtida yrkesliv men även som privatperson och medborgare. Vi är många som läser en enstaka kurs på universitetet innan vi börjar en yrkesutbildning, eller under tjänstledighet. Jag tror att det är svårt att värdera kunskap, folk som är allmänbildade och inte bara kan ett enda ämne. Tvärvetenskap pratar vi mycket om på humanekologen.

Låt mig citera ur min kursbok "Vete, vapen och virus - en kort sammanfattning av mänsklighetens historia de senaste 13 000 åren" (för övrigt en läsvärd och lättläst bästsäljare, rekommenderas!) ur kapitlet om teknikhistoria:

I själva verket har många eller flertalet uppfinningar gjorts av människor som drivits av nyfikenhet och experimentlusta, utan att det funnits någon efterfrågan på den produkt de haft i åtanke. När den väl konstruerats har uppfinnaren tvingats hitta ett användningsområde för den. Först sedan den varit i bruk länge har konsumenter kommit på att de "behövt" den. Andra produkter har uppfunnits i ett visst syfte men så småningom kommit att användas för andra, oförutsedda ändamål. --- Ett gott exempel är Thomas Edisons fonograf --- När han 1877 hade konstruerat sin första fonograf skrev han en artikel där han föreslog tio sätt att använda den. Att spela in döende människors sista önskan var ett förslag, ett annat att spela in bokuppläsningar åt blinda, ett tredje att ange tiden och ett fjärde att lära ut rättstavning. Att spela in musik var inget som Edison trodde på. --- När andra företagare skapade jukeboxar genom att låta en fonograf spela ett musikstycke mot ett mynt i ett myntinkast, protesterade Edison mot denna användning som han tyckte var degraderande och tydligen inte seriös nog. Först ett tjugotal år senare gick han med på att huvudsyftet med fonografen var att spela in och spela upp musik.

En framsynt högskolepolitik är en angelägenhet för hela samhället, inte bara för oss studenter. Var med och skriv på uppropet på sabbaintestudiemedlet.nu !

En betraktelse utifrån ett brasilianskt perspektiv

Miljö och globala frågor
Jerusalemdagen var väldigt bra. En av föreläsarna, en israel, påpekade bl. a. att sydafrikaner som besöker Israel påstår att situationen där är värre än vad apartheid någonsin var. Jag träffade även tjejen från Kristna freds som föreläste på vår Sidakurs i sommar och en tjej från IM. Roligt att det var åtminstone lite olika människor. I söndags var jag i Vallkärra kyrka och eftersom vi var ganska få - åtta stycken inklusive prästen och kantorn - hade vi samtalspredikan i äkta befrielseteologisk anda och talade om försoning i Ronja Rövardotter och Mellanöstern. Vi manifesterade Earth Hour hemma på kvällen och för att göra det ordentligt drog vi ur huvudströmbrytaren. Det ledde till att vi blev utan telefon och internet några dagar, men det positiva med det var att jag kunde jobba mer effektivt med hemtentan. I måndags var Helena och jag hos konfirmander i Tomelilla. Så blev det skrivande i sista minuten återigen. Nu är tentan inlämnad, paniken borta och när jag cyklade hem från introduktionsmötet till nästa delkurs kändes det att våren hade kommit. Jag tänkte att det är härligt att bo på landet i en by med porlande bäck, hästhagar och en gammal ringlande bygata. När jag kom hem såg jag att jag fått brev från Brasilien, via Uppsala, från det befrielseteologiska seminariet om miljöfrågor som vi deltog i första helgen. Kul! Kanske blir det någon gång av att jag berättar mer om erfarenheterna från det seminariet som var så intressant att jag blev inspirerad att läsa humanekologi.

och annat i kyrkan?
Bruno, en av brasilianarna som är här i Lund nu, skriver om sina intryck från Sverige och Svenska kyrkan på sin blogg. Ni som kan portugisiska kan läsa här, men för er andra har jag översatt:

I lördags gjorde vi sushi i min värdfamilj. Det var jättekul och gott! På söndagen assisterade vi vid gudstjänsten "Mysterium" som också var super, det var en bra kör och allt var toppen. På måndagen var jag på en miniorgrupp... Eftersom barnen var mellan 6 och 9 talade de inte engelska än, men de var ändå jättebra med mig!! På måndagkväll var Carlos och jag i Lund på en middag som folk där ordnade för att hälsa oss välkomna. Maten var jättebra och personerna öppna och vi hade också en sorts "minigudstjänst" där två flickor som hade varit i Brasilien (Helena och jag med andra ord) i samma utbytesprogram sjöng en sång på portugisiska och så.
---
Om Svenska kyrkan:
Jag har förstått att det finns många tillhöriga, men också att det blir fler och fler som undviker att gå i kyrkan och så, majoriteten av de aktiva medlemmarna är gamla och kvinnor. Jag har också förstått att kyrkan är involverad i många projekt (de flesta sociala eller om globala frågor och miljö) , men tron verkar många gånger inte så viktig. Trots att man talar mycket om "en enda kropp" och enhet tycks det mig att ofta (inte alltid!) är detta en ursäkt för att var och en får tro vad den vill, utan att behöva ändra sitt sätt att tänka (enligt Romarbrevet 12:2 som lyder, min anmärkning: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.) Saken är att vi bör blanda tron och gärningarna, inte utesluta den ena för den andra, utan att gärningarna existerar av tron och att tron stärks av gärningarna.
De flesta som jobbar i kyrkan är avlönade: musiker, lärare etc. som i Brasilien är volontärer. Detta har positiva och negativa aspekter. Jag har förstått det positiva som att de har mycket mer arbete kring globala frågor som jag sa, och dagiset, och det ger en bra organisation av kyrkan. Men det negativa är att det begränsar volontärtjänsten och kanske är det ett av motiven för den stora medlemsflykten från kyrkan. Arbetet blir ett uppdrag för de som har betalt för att utföra det.

Ur barns och spenabarns mun får man höra sanningen, sägs det, eller från gäster. Dessa är frågor som jag också har funderat mycket på under min utbytestid och jag tror tyvärr att det ligger en del i vad Bruno säger. Jag ska inte kommentera det mer nu, utan låter texten tala för sig själv och lämnar öppet för läsarna att fundera och lämna kommentarer.

PS. Jag kan via min kompis Elisabeth, en tysk katolik som är volontär i Lajeado, berätta att Lajeado har haft karneval och att det var precis som på teve. Folk där fastar inte, vilket hon tycker är konstigt eftersom hon själv gör det. Jag visste inte att ni lutheraner - min beskrivning var kanske något osaklig - fastar!!!!! skriver hon. DS