fredag 17 oktober 2008

Guds mission - var passion



Detta ar temat for kyrkomotet, hogsta beslutande organets, nationella konferens som ager rum i grannstaden Estrella dessa dagarna. Det ar ocksa rubriken for kyrkans, IECLB:s, nya missionsplan for de narmsta aren.
Lagg marke till tva skillnader mot Svenska kyrkan:

1. Kyrkomotet har ett tema, inte bara diskussioner om olika motioner etc.

2. Detta tema ar mission.
Jag var med och dekorerade kyrkan infor invigningsgudstjansten onsdag kvall. Pa altaret hade vi en bat, en riktig eka i naturlig storlek. Ovanfor hade vi ett segel, framfor det ett stort kors och i foten pa korset en jordglob. Detta bildade samtidigt IECLB:s symbol: korset, jordgloben och fyrhorningen som ska paminna om nagot brasilianskt byggnadsverk. Textilierna pa altaret och i talarstolen var roda med fisknat. Vi tog in stubbar som vi prydde med hemgjorda ljus och med grona blad. Pa ena vaggen hade vi ett stort fisknat, dar de senare hangde upp symboler for varje stifts missionsarbete. Allt detta skulle alltsa symbolisera mission. Jesus sa namligen till ett par fiskare nar han ville att de skulle bli hans larjungar: "Kom, jag ska gora er till manniskofiskare".

Helena var ocksa med. Invigningsgudstjansten, som borjade klockan atta pa kvallen, var hogtidlig och varade en timma och femtio minuter. Mycket tid gick at till de inledande halsningarna fran alla "viktiga" personer inom kyrkan och fran internationella gaster (Helena och jag behovde dock inte tala), vilka alla sa samma artighetsfraser och hogtidliga ord. Kyrkan var fullsatt, med 150 ledamoter och diverse andra. Nattvarden gick till pa ett satt som jag aldrig har varit med om forut: Bankraderna vande sig mot varandra tva och tva och ett antal praster m fl delade ut vin och brod som vi skickade mellan oss. De har manga fina psalmer har och alla taket lyfte nastan for alla sjong med. Det var fint.

Vi skolkade, pa uppmaning av en av pastorerna, fran det mesta av sjalva motet. En sak som vi sag var en powerpointpresentation om "Guds mission - var passion" som presenterade hela Bibeln under rubriken Guds passion genom skapelsen, Jesus, den helige Ande och solidaritet.

Helena: Vad sager de nu?

Jag: Att Jesus helade manniskor och uppvarderade barn och kvinnor.

Helena: Vet inte folk har redan det?

Bra fraga. Tankvart. Ar det onodigt eller nodvandigt att tala om varfor det ar viktigt med mission for folk som redan ar engagerade i kyrkan?

Helena, en representant for Norska kyrkans

internationella avdelning och jag

Det basta pa motet var att vi traffade tre norskor som vi kunde prata svenska med, medan de pratade norska forstas. Med dem diskuterade vi mission. Bland annat fanns det en prast som hette Mona, fran Norska missionssallskapet. Hon jobbar pa ett teologiskt institut som utbildar missionarer har i Brasilien. Vi fragade henne hur man i praktiken bedrev mission och da berattade hon hur de gjorde i nordostra Brasilien dit de akte 50 personer med buss och under en manad gjorde hembesok och hade gudstjanster i parker i en viss stad, for att sedan bilda en liten ny forsamling. De som blev kristna hade oftast, enligt Mona, varit katoliker till namnet innan, men med sa stor inblandning av naturreligioner och sa liten inblandning av Jesus att de knappast kunnat kallas kristna. Bland indianer daremot, har jag tidigare hort, arbetar IECLB, inte med sadan traditionell mission. I sodra Brasilien gick det lite trogare pastod Mona eftersom har var det "mer som i Europa". Fast de jobbar en del med cellgrupper har. Cellgrupper, sma samtals- och studiegrupper som traffas i hemmen, ar nagot som Helena och jag tycker att vi borde ha mer av i Svenska kyrkan.

Med en annan norska pratade vi om hur hela synen pa mission haller pa att omvarderas i norra Europa, nar vi inser att kristendomen minskar dar medan den okar i de sydliga landerna. Man vill ha diakoni och mission som en helhet, att mission innebar hela kyrkans uppdrag, och ska ske inom kyrkan och inte i speciella organisationer och bade hemma och i andra lander. Och sa diskuterade vi Norska kyrkans framtid och dess egen onskan att skiljas fran staten. Ar ni inte radda att tappa medlemmar? undrade jag. Nej inte sa farligt, sa hon, vi var livradda nar vi sag att Svenska kyrkan skulle skiljas fran staten, men ni tappade ju faktiskt inte sa manga medlemmar som man hade befarat.

Hon papekade att manga lutherska kyrkor i syd identifierar sig med vara frikyrkor. Pastora Sheila har papekat det "Det var precis som nar vi var natt och jamnt tolererade av den katolska statsreligionen".

Apropa katoliker foljde jag igar kvall med pastor Valdeci till katolska kyrkan, dar han holl ett foredrag om ekumenik, vilket han definierade som narmande och samarbete mellan (men inte hopslagning av) kyrkor. IECLB och katolska kyrkan och nagra andra brasilianska kyrkor har ekumenik men manga andra t ex pingstrorelsen vill inte vara med. Vi diskuterade en del om hur vissa vaxande (pingst)kyrkor har erbjuder kortsiktiga losningar och hur de saknar socialt engagemang: Livet handlar inte om oss tillsammans utan bara om Gud och MIG.

ps. Kan nagon tala om for mig vilken psalm detta ar: "Da ska lovsang, da ska lovsang stiga stark som havets bruuuuus..."? Den finns pa portugisiska ocksa: Fonte da celeste vida. ds