En betraktelse utifrån ett brasilianskt perspektiv

Miljö och globala frågor
Jerusalemdagen var väldigt bra. En av föreläsarna, en israel, påpekade bl. a. att sydafrikaner som besöker Israel påstår att situationen där är värre än vad apartheid någonsin var. Jag träffade även tjejen från Kristna freds som föreläste på vår Sidakurs i sommar och en tjej från IM. Roligt att det var åtminstone lite olika människor. I söndags var jag i Vallkärra kyrka och eftersom vi var ganska få - åtta stycken inklusive prästen och kantorn - hade vi samtalspredikan i äkta befrielseteologisk anda och talade om försoning i Ronja Rövardotter och Mellanöstern. Vi manifesterade Earth Hour hemma på kvällen och för att göra det ordentligt drog vi ur huvudströmbrytaren. Det ledde till att vi blev utan telefon och internet några dagar, men det positiva med det var att jag kunde jobba mer effektivt med hemtentan. I måndags var Helena och jag hos konfirmander i Tomelilla. Så blev det skrivande i sista minuten återigen. Nu är tentan inlämnad, paniken borta och när jag cyklade hem från introduktionsmötet till nästa delkurs kändes det att våren hade kommit. Jag tänkte att det är härligt att bo på landet i en by med porlande bäck, hästhagar och en gammal ringlande bygata. När jag kom hem såg jag att jag fått brev från Brasilien, via Uppsala, från det befrielseteologiska seminariet om miljöfrågor som vi deltog i första helgen. Kul! Kanske blir det någon gång av att jag berättar mer om erfarenheterna från det seminariet som var så intressant att jag blev inspirerad att läsa humanekologi.

och annat i kyrkan?
Bruno, en av brasilianarna som är här i Lund nu, skriver om sina intryck från Sverige och Svenska kyrkan på sin blogg. Ni som kan portugisiska kan läsa här, men för er andra har jag översatt:

I lördags gjorde vi sushi i min värdfamilj. Det var jättekul och gott! På söndagen assisterade vi vid gudstjänsten "Mysterium" som också var super, det var en bra kör och allt var toppen. På måndagen var jag på en miniorgrupp... Eftersom barnen var mellan 6 och 9 talade de inte engelska än, men de var ändå jättebra med mig!! På måndagkväll var Carlos och jag i Lund på en middag som folk där ordnade för att hälsa oss välkomna. Maten var jättebra och personerna öppna och vi hade också en sorts "minigudstjänst" där två flickor som hade varit i Brasilien (Helena och jag med andra ord) i samma utbytesprogram sjöng en sång på portugisiska och så.
---
Om Svenska kyrkan:
Jag har förstått att det finns många tillhöriga, men också att det blir fler och fler som undviker att gå i kyrkan och så, majoriteten av de aktiva medlemmarna är gamla och kvinnor. Jag har också förstått att kyrkan är involverad i många projekt (de flesta sociala eller om globala frågor och miljö) , men tron verkar många gånger inte så viktig. Trots att man talar mycket om "en enda kropp" och enhet tycks det mig att ofta (inte alltid!) är detta en ursäkt för att var och en får tro vad den vill, utan att behöva ändra sitt sätt att tänka (enligt Romarbrevet 12:2 som lyder, min anmärkning: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.) Saken är att vi bör blanda tron och gärningarna, inte utesluta den ena för den andra, utan att gärningarna existerar av tron och att tron stärks av gärningarna.
De flesta som jobbar i kyrkan är avlönade: musiker, lärare etc. som i Brasilien är volontärer. Detta har positiva och negativa aspekter. Jag har förstått det positiva som att de har mycket mer arbete kring globala frågor som jag sa, och dagiset, och det ger en bra organisation av kyrkan. Men det negativa är att det begränsar volontärtjänsten och kanske är det ett av motiven för den stora medlemsflykten från kyrkan. Arbetet blir ett uppdrag för de som har betalt för att utföra det.

Ur barns och spenabarns mun får man höra sanningen, sägs det, eller från gäster. Dessa är frågor som jag också har funderat mycket på under min utbytestid och jag tror tyvärr att det ligger en del i vad Bruno säger. Jag ska inte kommentera det mer nu, utan låter texten tala för sig själv och lämnar öppet för läsarna att fundera och lämna kommentarer.

PS. Jag kan via min kompis Elisabeth, en tysk katolik som är volontär i Lajeado, berätta att Lajeado har haft karneval och att det var precis som på teve. Folk där fastar inte, vilket hon tycker är konstigt eftersom hon själv gör det. Jag visste inte att ni lutheraner - min beskrivning var kanske något osaklig - fastar!!!!! skriver hon. DS