Brasilien - landet som har allt

Tiden i Brasilien gar mot sitt slut. Vi kör hart de sista tva veckorna i Fortaleza, fast var pastor har planerat in lite ledighet ocksa, för han har haft hand om utbytesstipendiater innan (svenskar i Costa Rica 06) och vet att man blir trött och tankfull när slutet närmar sig.

Jag vill rekommendera Elins blogg (se länken till vänster) där hon har skrivit lite intryck fran staden och där det finns en film som visar vart krabbätande för den som är intresserad...

Rika och fattiga
De första dagarna tog vi det ganska lugnt: En heldag pa stranden följdes av en planeringsdag som följdes av en dag da vi akte stadens ringlinjer med buss samt promenerade pa stranden. (Eftersom vi fortfarande var röda var det ända inte läge att ta pa bikinin igen). Man blir ganska trött av denna värme.

Fortaleza lever av turismen. Det är ocksa en stad som har enorma ekonomiska klyftor, klasskillnader, mer än i söder.

Vi har besökt en vila, en urbaniserad favela. Folk bor i enkla kommunala radhus men är fortfarande fattiga. Det var en upplevelse att komma in där och prata med folk och krama alla barnen. Nästa vecka ska vi troligen sova över där en natt. IECLB har sin kyrka strax intill och arbetar mycket i detta omrade.

Olika kyrkor och religioner
Igar (och idag) träffade vi Emma Gustafson, utsänd medarbetare (missionär) fran Svenska kyrkan. Hon har ocksa varit stipendiat en gang i tiden samt varit projektledare för Shysst konsument inom Svenska kyrkans unga m m. Det var väldigt intressant och inspirerande att prata med henne. Vi ska sa smaningom flytta in i hennes lägenhet, i nästa vecka när hon atervänder till Sverige för en tid. Vi träffade ocksa hennes gäst Maria Carlander, som gör fältstudier om befrielseteologi. Tillsammans besökte vi den ekumeniska organisationen CEBI som ger ut böcker och haller kurser med befrielseteologiska bibelstudier. Befrielseteologi är stort här och i hela Latinamerika, men det minskar och var mycket starkare under militärdiktaturen. CEBI ser tva olika huvudteman i Bibeln: befrielse av förtryckta och försvar av livet. Här finns frihet att tala om sadant som är tabu inom kyrkorna: homosexualitet, kyrkliga hierarkier...

Pa kvällen besökte vi en ceremoni inom umbanda. Umbanda är nagot typiskt brasilianskt. Det är inte en kyrka, utan en afrikansk blandreligion. Manga som deltar är (ev. sekulariserade) katoliker och judar. Det var väldigt spännande att se. Deltagarna var alla klädda i vitt och dansade till trummor, vildare och vildare, mer och mer paverkade av alkohol och trans. Andarna inom umbanda star för olika förtryckta grupper, bl. a. svarta, indianer, barn, prostituerade m. fl.

Pa onsdag ska vi besöka Igreja universal en evangelikal pingstkyrka med brasilianskt ursprung. Enligt en man jag just pratade med, som studerat religioner i Brasilien, är detta den andra sidan av myntet av umbanda. Även här söker folk lycka - pengar, kärlek, hälsa - och uppskattar de snabba svaren. (De langsiktiga, langsamma svaren inom befrielseteologin gar inte hem lika bra tyvärr).

Denna man tillhörde själv Igreja de Cristo - Kristuskyrkan. Här finns hur manga kyrkor som helst. Inom hans kyrka levde man mer eller mindre i egenskapsgemenskap eller kollektiv och man fokuserade mycket pa sociala budskap.

Katolska kyrkan är förstas den största. Fast de flesta katolska medlemmarna är egentligen inte särskilt troende.

IECLB, den lutherska kyrka som vi besöker, är som sagt extremt liten här. De enda lutheraner som finns är den medelklass som flyttat in fran söder. Pastorn här har en projektanställning pa tre ar (varav tva har gatt) och försöker bygga upp en större församling - annars kommer den att läggas ner.

Idag var vi med pa söndagsskolan (fast pa en lördag) med cirka trettio barn fran vilan och även pa en konfirmandlektion. Barnen är jättehärliga och de älskar oss, as tías, tanterna och vi älskar dem. De behöver manga saker, men det mest uppenbara är att de behöver ömhet och vi kramar dem sa mycket vi bara orkar. Det var var fint pa konfirmandtimmen när pastorn berättade en fabel och vi pratade om fred och om kvinno- och barnmisshandel i deras vardag och om att göra goda val. Samtal om sadant hade jag i Lajeado ocksa, men här var det pa riktigt. Här var kyrkan mitt ibland de utsatta människorna. Och sa sjöng vi en psalm om saligprisningarna. Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de ska bli mättade...