torsdag 2 april 2009

Bildning kontra beställning

Jag har hittills inte kommenterat så mycket politik här på bloggen, men nu måste jag få protestera mot ett ovanligt dumt förslag i den studiesociala utredningen om att korta tiden för studielån från sex till fyra år. Visst har vi ett jämförelsevis generöst system för studiemedel och -lån (obs: största delen är lån), visst kan det verka lyxigt att finansiera studenter som aldrig verkar bli klara med någon examen och visst kan man försöka jobba vid sidan av, men varför inte vara stolta över våra studier, varför försämra? Ett annat förslag i utredningen var att höja studiemedlet med minst 400 kronor, men det tyckte inte Lars Leijonborg att vi har råd med. Att förkorta antalet studiemedelsberättigade terminer tyckte han däremot var ett bra förslag. Hur kan man som Lars Leijonborg kalla denna försämring för en morot? Var och en ser väl att det är en piska, ett slag rakt i ansiktet på ambitiösa studenter.

Dispens kan sökas för studenter som läser en utbildning på mer än fyra år och det borde vara ganska många eftersom de flesta utbildningar efter Bolognareformen är antingen tre eller fem år. Dock blir det ju svårt för den som ändrar inriktning eller av andra anledningar läser något utöver sin huvudinriktning.

Över huvud taget verkar nuvarande högskolepolitik gå ut på att detaljstyra utbildning och forskning så att den passar företagen, snabbt leder till anställning och ökad BNP. Detsamma gäller tydligen kulturpolitiken.

Humanekologi är typiskt ett ämne som inte leder spikrakt till en yrkesexamen. Däremot är det ett synnerligen viktigt ämne - något som alla borde läsa, påstår vår lärare och det ligger något i det - och vår institution har nyligen fått Linnéstöd till sin forskning. Jag valde att läsa denna kursen för att jag tyckte att den var intressant och allmänbildande och jag tror att det i förlängningen kan vara till nytta i framtida yrkesliv men även som privatperson och medborgare. Vi är många som läser en enstaka kurs på universitetet innan vi börjar en yrkesutbildning, eller under tjänstledighet. Jag tror att det är svårt att värdera kunskap, folk som är allmänbildade och inte bara kan ett enda ämne. Tvärvetenskap pratar vi mycket om på humanekologen.

Låt mig citera ur min kursbok "Vete, vapen och virus - en kort sammanfattning av mänsklighetens historia de senaste 13 000 åren" (för övrigt en läsvärd och lättläst bästsäljare, rekommenderas!) ur kapitlet om teknikhistoria:

I själva verket har många eller flertalet uppfinningar gjorts av människor som drivits av nyfikenhet och experimentlusta, utan att det funnits någon efterfrågan på den produkt de haft i åtanke. När den väl konstruerats har uppfinnaren tvingats hitta ett användningsområde för den. Först sedan den varit i bruk länge har konsumenter kommit på att de "behövt" den. Andra produkter har uppfunnits i ett visst syfte men så småningom kommit att användas för andra, oförutsedda ändamål. --- Ett gott exempel är Thomas Edisons fonograf --- När han 1877 hade konstruerat sin första fonograf skrev han en artikel där han föreslog tio sätt att använda den. Att spela in döende människors sista önskan var ett förslag, ett annat att spela in bokuppläsningar åt blinda, ett tredje att ange tiden och ett fjärde att lära ut rättstavning. Att spela in musik var inget som Edison trodde på. --- När andra företagare skapade jukeboxar genom att låta en fonograf spela ett musikstycke mot ett mynt i ett myntinkast, protesterade Edison mot denna användning som han tyckte var degraderande och tydligen inte seriös nog. Först ett tjugotal år senare gick han med på att huvudsyftet med fonografen var att spela in och spela upp musik.

En framsynt högskolepolitik är en angelägenhet för hela samhället, inte bara för oss studenter. Var med och skriv på uppropet på sabbaintestudiemedlet.nu !