Kan jag se mitt eget seende?

Vad är en människa?
Ond eller god? Båda, tror jag. Vad tror du?
Egoistisk? Skapande? Reflekterande? Kärleksfull? Styrd av sitt öde?
Fri eller ofri? Det är svårt. Jag tänker att hennes naturliga tillstånd är att vara fri, men att hon ibland - ofta? - blir berövad något av sin frihet. Har hon alltid någon valmöjlighet kvar eller inte?

Ensam?

Medveten? Knappast är hon fullt ut medveten om sin egen människosyn i alla fall. Den är svår att få grepp om. Fast nu har jag en vecka på mig att fånga in den och formulera den på ett mångsinnligt och för mig utmanande sätt. Som ni märker är jag inte klar.

Om jag har tålamod och ger en person lite tid och försöker förstå den så kanske den visar sig lättare att stå ut med än väntat, rentav härlig och intressant. Det är min lärdom från denna vecka och väl något av en människosyn. A minute to learn, a lifetime to master.

En hyllning till oss Svenska kyrkans unga

Nyss hemkommen från Stora årsmötet är alla mina tvivel på Svenska kyrkans unga för en stund bortblåsta. Visst kan jag vara kritisk och tycka det är intressant att fundera över rörelsens form och roll, innehåll och framtid - det har sin tid. Nu är tiden för att hylla denna ungdomsrörelse, som verkligen är en rörelse i ordets rätta bemärkelse.

Var annars
- begärs sluten omröstning när man ska välja justerare och orsakar debatterna två och en halv timmes försening innan man ens hunnit inrätta utskot - men lär man sig sedan och har ett jätteeffektivt möte trots all formalia och ständigt långa talarköer?
- får presidiet teckningar med texten streck i rabatten, skräck i debatten, Shrek i debatten, näck i rabatten (det sista kanske borde orsaka klagomål från dem som vill censurera medlemstidningen för våra yngre medlemmar)?
- samsas unga troende med diametralt olika ståndpunkter i och erfarenheter av kristen tro?
- firas det gudstjänst, pratas med kyrkopolitiker och delas intima erfarenheter i workshops?
- samlas det in långt över tretusen kronor till bistånd, mycket tack vare att projektledaren till stort jubel hoppat med kläderna på från högsta höjden i badhuset?
- har man coacher som iklädda indianfjädrar, pippiperuk och vikingahorn glatt och tålmodigt förklarar allt som pågår för vilsna deltagare?
- håller ungdomar ett extremt formellt årsmöte och utskottsmöten enligt konstens alla regler, kombinerat med en ohejdad leklust och brinnande engagemang?
- hålls det pläderingar med utgångspunkt i en ny bekantskap som gjorts under tre timmars nattliga samtal över en virkhärva?
- är den som inte tror självklart välkommen och den som tror får frågor och chans att berätta?
- får anläggningspersonalen till tack en kåsa och en profilgnuggis "att glänsa med på beachen"?
- går man fackeltåg under spontan lovsång, helst till fyra olika sånger samtidigt?
- hålls fina och livliga diskussioner om alltifrån gudstjänstformer, böneval, ekumenik, till det ideologiska medlemsskapet, vad det innebär att vara en öppen gemenskap, huruvida förbundsstyrelsens praxis går emot stadgarna, om det komplexa i tillämpning av tobakspolicy och eventuella rökrutor, hur barnen ska tas tillvara, hur rättvisemärkt ska synas, varför vi inte vet vad riks pysslar med, om hur jämlik och gräsrotsförandkrad demokrati bäst garanteras?
- avslutar avgående ordförande (Maria Wingård) ett tårögt tacktal med psalmversen "Sporra mig helige Ande, gör du mig trygg och fri, ge mig tjänst och ansvar, låt mig till glädje bli".
- håller en sjuttonåring ett personligt tal om sin kallelse inför tvåhundra ungdomar?
- får man en aning om alla de unga runtom i landet som på olika nivåer i rörelsen får just en kallelse, uppdrag att växa i och utföra frivilligt, uthålligt och med glädje, får från jämnåriga och i bästa fall även från moderkyrkan inflytande och förtroende?

Om Svenska kyrkans unga vore...
en smak? - rättvisemärkt choklad (och bröd och vin förstås, men det finns ju i Svenska kyrkan och alla andra kyrkor också)
en känsla? - en varm kram
ett synintryck - vitt ljus, en kombination av alla möjliga (profil)färger
en lukt? - svett?
ett ljud? - en bön, ett gapskratt eller en debatterade tonåring

Visst kan man hitta sådant på andra håll också, och inte finns det alltid i Svenska kyrkans unga, men jag är glad över att det finns där för alla oss som var där i helgen och det är långtifrån säkert att det funnits utan denna organisation. Det finns något man går miste om ifall man skippar föreningslivet och exempelvis låter kyrkans ungdomsarbete alltmer ske endast genom de anställda, som håller kurser, besöker skolor och bedriver öppen kaféverksamhet.

Jag är särskilt stolt över beslutet att ta kontakt med andra kristna ungdomsförbund och undersöka ifall det går att ha ett gemensamt riksmöte eller liknande.

Det är löjligt med distriktsrivalitet, men - Lunds stift hade klart roligast. Våra distriktsträffar ägnades mestadels åt lek, såsom sardingömme och "positiva leken" som innebär att man rusar upp och ner för trappor, sjunger, stojar, kramar funktionärerna och gör diverse uppdrag och hälsar varje förslag med ett rungande "JAAA vad roligt!!!". När vi var som bäst i tagen kom ett osäkert litet påpekande från ett annat distrikt (som ägnade sin träff åt att älta utskottsyrkanden eller något lika tråkigt): "Ursäkta, men vi har distriktsträff här..." Det är väl heller ingen slump att hälften av mötespresidiet samt vår nya vice ordförande kom härifrån.

PS. Kolla in bilder, film och referat här. DS
PPS. Jag kom på en sak nu (det var inte syftet med inlägget) - är det någon som händelsevis vill bli stödmedlem för endast 200 kronor om året (eller varför inte vanlig medlem eller vuxenmedlem - det är gratis, endast ett ideologiskt ställningstagande) så går det också att göra via hemsidan i länken ovan. Vi har bara tolv stödmedlemmar i hela landet nu så det skulle vara kul med fler och inte svårt att öka mycket procentuellt. Vi lundastiftare funderar på ett utskick till alla föräldrar och även stiftsfullmäktigefolket kan vänta sig en inbjudan. Som medlem får man vår tidning och stödjer vårt syfte:
Svenska kyrkans unga är en demokratisk rörelse av barn och unga i Svenska kyrkan. Vi vill med Kristus i centrum och med dopet som grund verka i hela Guds skapelse och vara en gemenskap i församlingen där vi får växa i tro och ansvar.

En stilla undran

Kanske är det som att svära i kyrkan, för det är onekligen en infekterad och enormt laddad symbolfråga för båda (alla) sidor, men jag börjar bli lite smått trött på debatten om samkönade (eller som någon språkvårdare påstod: enkönade) äktenskap - inte minst på hur debatten förs och i synnerhet då på kristnas bloggar. Det är bland annat därför jag inte har tagit upp det så mycket här. Alla argument är så sönderidisslade att kvar finns bara urvattnad välling och allt hårdare ord och jag har inte känt att jag haft så mycket att tillföra. Samtidigt vet jag att det är något som djupt berör många människor ända in i själen, ja även mig!!! Ändå, varje gång ett ämne totalt överskuggar en debatt måste man våga ställa sig frågan vilka andra, kanske lika viktiga, frågor som blir bortglömda - detta sagt trots att jag vet att båda sidor kommer att hävda att det inte går att prioritera bland bibelord respektive mänskliga rättigheter, men är det inte just en prioritering som görs?.

Mer har jag inte att säga för tillfället, men jag vill i alla fall inte undanhålla läsarna vad jag skrivit senaste dagarna på Kims blogg angående detta, men kanske framförallt angående ekumenik och samtal i allmänhet. Apropå det så är ett samtal som jag ser det något dynamiskt och i ett samtal brukar jag relatera till den jag pratar med både genom att lyfta fram likheter och genom att balansera och lyfta fram det perspektiv som saknas. Det kan därför bli olika betoning beroende på vem jag talar med, men endast så blir det dialog. Oj, nu låter det som att jag har en jättemedveten samtalsmetodik. Det kan jag väl inte påstå. Nåväl. Jag vill gärna undvika monolog ut i tomma intet/för en osynlig publik även här på bloggen så jag blir glad om du som läser detta ger ifrån dig ett litet livstecken eller kanske rentav en synpunkt.