Informationsservice

Telefonsamtal med Svenska kyrkans informationsservice:

- Jag vill beställa några broschyrer för det internationella arbetet.
- Vilken församling ringer du ifrån?
- Ja... Torns församling, men jag har varit stipendiat så jag reser runt i andra församlingar.
- Så du beställer som privatperson då? (Alltid detta tjatande. Jag hatar ordet privatperson, som om kyrkan vore något företag. Att ringa från en församling betyder att man är anställd. Rent geografiskt ringer ju annars alla från en församling och medlem är jag också. Skrammelbössor får "privatpersoner" inte beställa vet jag sedan tidigare, men det är förstås bra ur kontrollsynpunkt.)
- Det kan man väl säga.
- Har församlingen beställt något material tidigare?
- Det vet jag inte, men, som sagt, jag kommer inte att använda dem i den här församlingen.
- Nej, men jag tänkte att om de har så kan du ju ta därifrån.
- Hm. Nej, jag tror inte de har gjort det.

- Jaha, först vill jag ha den här svartvita broschyren, A5. Vet du vilken jag menar?
- Ja, det vet jag.
- Tvåhundra sådana.
- Nu är det så att man får bara beställa 100 st.
- Jaha, då får jag höra av mig snart igen för redan nästa vecka (var inte riktigt sant, insåg jag sedan, för det är inte förrän i slutet av månaden) ska jag träffa hundra konfirmander och nu på söndag ska jag träffa femtio ungdomar och...
- Oj, då ska jag höra efter med lagret om vi kan göra ett undantag.
- Jättesnällt. Sen är det den här lilla röda, du vet...

Det känns väldigt affärsmässigt, detta. Nu kan Helena och jag fortsätta glädja vår omgivning med broschyrer, broschyrer, ännu flera broschyrer - och jag får fortsätta kliva över kartonger i garderoben.