Dar fanns ocksa en fotoutstallning om militardiktaturen. Ett av manga problem under diktaturen var att det var forbjudet att lasa tyska bocker och att ha gudstjanst pa tyska (eller for den delen pommerska, som en av prastfruarna har som modersmal) och eftersom de allra flesta pastorerna i IECLB pa den tiden var tyskar sa hade kyrkan stora problem och hade hemliga samlingar i hemmen. Hela diktaturen praglades av censur, vald och liknande hemskheter som i andra historiska diktaturer t ex Sovjet och Spanien. Diktaturen pagick 1968-85 och anda talar folk forvanansvart sallan om den.
Det var inte sa manga unga pa kulturkvallen, men jag pratade med en som hette Patricia och som jobbade pa stiftskansliet och var dotter till vice stiftspastorn. En av norskorna sa att i Norge ar det manga fler unga som deltog i kyrkopolitiken, bade i ett speciellt ungdomsformote och i det riktiga kyrkomotet, dar alla partier ar tvungna att ha nagon under 30 ar. Kollade faktiskt motionerna till arets kyrkomote innan jag skulle prata om Svenska kyrkan pa stiftets prastmote och det fanns nagot sadant forslag men jag vet inte hur det har gatt med det. Det basta vore ju om vi unga kunde komma in pa samma villkor som de aldre vuxna, men det verkar ga lite trogt. Det ar snarast som att vi inte har samma villkor som aldre nu.
Har kanner jag mig som barn, ungdom och vuxen om vartannat. I teoretiska diskussioner forsoker jag halla igang sa gott det gar, men med praktiska fragor blir man lite mer hjalplos i Brasilien. Forresten ar mina vanner har otroligt omtanksamma. Idag exempelvis, nar jag satt med orkestern och vantade pa lunchpaus, dok pastor Valdeci upp och fragade "Har du atit nagot?". Nar jag svarade nej strackte han fram tva stora muslikex.
Jag bor med pastor Valdecis familj den har veckan. Igar kvall var vi pa konfirmation i grannstaden, dar han hjalpte till med gudstjansten eftersom de inte hade nagon pastor for tillfallet utan "bara" en katekumen/pedagog. Medan vi vantade diskuterade Rosi (mamman) och jag jamstalldhet och kyrkor. Hon ogillade starkt alla pingstkyrkoliknande inslag och lovsanger som vissa medlemmar vill ha i IECLB. Daremot alskade hon den "mycket vardefulla" lutherska teologin, gamla psalmer (t ex O store Gud, som vi sjong pa konfirmationen), traditionella gudstjanster och att fira reformationsdagen, 31 oktober "en mycket speciell dag for mig" med pompa och stat, t ex trombonparader pa stan. For att smalta in lite har jag i alla fall skaffat mig en pin med lutherrosen och en med IECLB:s logotyp, se bildbevis nedan:
Konfirmanderna var kladda och kyrkan pyntad precis som till brollop. Sjalva konfirmationsmomentet (de hade nog haft nagon redovisning en annan dag) bestod av ett par fragor om ifall konfirmanderna ville leva enligt kristen tro, samt forbon for konfirmanderna tva och tva. Sedan var det nattvard, da en konfirmand i taget skulle ha halvcirkel med sin familj och faddrar. Det var tretton konfirmandfamiljer och nagra ytterligare kyrkbesokare och det drog minst sagt ut pa tiden. Vi hann sjunga igenom nastan hela psalmboken och lyssna pa manga korsanger. Vi satt pa laktaren hos koren och de sjong fint. Den sa kallade organisten spelade dock fruktansvart illa, i otaktoch det hordes konstiga pip fran elorgeln. Jag har forut tankt att det funkar kanske anda utan utbildad musiker men jag ar beredd att andra mig. Hela konfirmationen holl pa mellan 20 och 22 och sedan var vi pa middag. Konfirmanderna har laser 2-3 ar och konfirmeras nar de ar 13. De lar sig en hel del teori och ett par av dem overraskade mig lite nar de skrev i utvarderingen att de roligaste hade varit att lasa om kyrkans historia.
Idag var det kyrkomotets avsluningsgudstjanst klockan nio pa morgonen. (Passande nog var det just den har natten som vi andrade till sommartid och missade en timma - ar nu bara fyra timmar efter Sverige, nar ni har andrat till vintertid ar vi bara tre timmar efter.) Den varade ocksa tva timmar och uppfyllde alla Rosis onskemal om hogtidlighet, men var ganska fin. Pa eftermiddagen var det upptraden - det var da jag spelade med skolorkestrarna. Bland annat var det en trubadur som (ironiskt hoppas jag) sjong "Gud ar gauchu"=fodd i denna delstaten Rio Grande do Sul". Det ar ju just det som missionen de tjatade om handlar om, att kristendomen och IECLB inte bara angar den tyskattade medelklassen har i soder.
Portugisiskkunskaperna, atminstone forstaelsen, gar framat och jag har i eftermiddag, medan jag solade pa terassen, tagit mig igenom halften av en liten bok som vi fick pa motet, ett officiellt uttalande (eller egentligen bara bakgrund och policy for hur man ska diskutera pa ett respektfullt satt) fran Lutherska varldsforbundet om samlevnadsfragor. Det sager bland annat (pa tal om att egentligen inte saga nagot) att samlevnadsfragorna inte ar det centrala i Bibeln/kristendomen, utan att vi kan leva med att det finns olika asikter har i varlden.
Imorgon aker Helena och jag till Iguazufallen - utsikten ar forhoppningsvis (och enligt Elin och Jenny) sa vacker att den kompenserar fjorton timmars enkel resa med buss. Antagligen blir det inga fler blogginlagg forran pa fredag. Ha det sa bra darhemma!
