En annan åsikt har dagens insändarskribent Christoffer Hellström, liberal, i Sydsvenskan. Han skriver:
Idén bakom att löneskillnader är orättvisa kallas egalitarism... Det är dock inte orättvist att en person tjänar mer än någon annan... Eftersom individer är olika produktiva, förnuftiga etcetera är det rättvist att de också är olika rika och har det olika bra.
Vad är rättvisa? Det är inte bara en politisk, utan också en filosofisk eller religiös fråga, en väldigt svår fråga. Är rättvisa att alla har det lika bra? Är rättvisa att alla blir lika behandlade utifrån de regler som råder - även om reglerna i sig är orättvisa och definierade av dem som är gynnade?
Min åsikt är inte att alla människor ska tjäna lika mycket pengar. Jag håller med Hellström om att det egentligen är orättvist och framförallt orealistiskt. Men det finns rättvisa respektive orättvisa löneskillnader, anser jag. Det bortser han helt ifrån. Finns det egentligen någon som tror att alla löneskillnader är sakliga? När Brasiliens svarta tjänar 56 % mindre än de vita så tycker jag sannerligen att Hellström har bevisbördan på sin sida.
Välstånd växer inte på träd, utan måste produceras. Det är den som producerar något som har det moraliska ansvaret - inte en "behövande".
I så fall kan jag upplysa Hellström om en intressant sak jag just läste i min kursbok "Gender and environment" av Susan Buckingham-Hatfield: Kvinnor är ansvariga för 80 procent av världens jordbruksproduktion men äger bara 1 % av marken, liksom vi, enligt vad jag lärde mig på SIDA, bara äger 1 % av världens tillgångar i stort.
Att välstånd växer på träd, och att träden är till för att huggas ner och förädlas och att odlaren automatiskt har ägorätt till marken, är annars en tanke som varit dominant de senaste 200-300 åren. Det kallas för naturerövrarperspektivet och är nära släkt med utvecklingsoptimism. Detta har inte lett till något särskilt bra för vår mänsklighet och vår natur, vilket man började inse på 60-talet. Den uppmärksamme läsaren ser här en koppling till storgodsägarna respektive indianerna i Amazonas. Vilket skogsbruk varade längst? och: Vilket ägande var rättvist?
En rik är inte rik på en fattigs bekostnad och inte heller blir en fattig fattigare av att någon annan blir rikare. Den rikes framgång är inte den fattiges fodran.
Så kunde det kanske rent teoretiskt vara, om det fanns obegränsade (natur)resurser, men så är det nu inte. Jag vill inte påstå att det alltid är så, eller att det är enkelt att reda ut orsak och verkan på en individuell nivå, men åtminstone till viss del är de rika rika på bekostnad av de fattiga. Här kan vi nämna handelsregler, kolonialism, billig arbetskraft i Kina, jordens ändliga resurser, hur miljöförstöring helst drabbar fattiga, färgade kvinnor o. s. v. Det är inte så att ett visst mått av kunskap alltid leder till en viss lön, utan vi ingår i ett mycket mer komplicerat sammanhang. Sedan har vi ju de mänskliga rättigheterna. Dem måste vi gemensamt arbeta för att garantera varandra. Annars fanns det ju ingen anledning att komma överens om dem.
Detta får egalitalisterna att förespråka en omfördelning av rikedomen, och till följd av detta välfärdsstaten.... Den bakomliggande premissen bakom egalitaristernas moralsyn är altruismen...att uppfyllas andras behov, som om man vore en kontraktsbunden tjänare... Det är min tid, energi och kunskap som gått åt till att förvärva det jag äger, och varför ska andra ha rätt att offra mig för sina behov genom att ta från mig?
Hellström nämner inga som helst undantag. Enligt den nyliberalism som han förespråkar har lågproducerande, oförnuftiga och sjuka människor endast sig själva att skylla och den starkare individen har ingen som helst skyldighet att bistå någon annan. Tydligen vill han helt avskaffa välfärdsstaten och alla skatter eftersom det innebär att han personligen skulle offras. Han anstränger sig verkligen för att få det att låta som att det är honom det är synd om.
Sanningen är dock, tyvärr, den att den materiella välfärden är en ändlig resurs, vilket miljöhoten vittnar om. Den brödkaka som mänskligheten fått att hushålla med, som Emma uttrycker saken, räcker inte hur långt som helst. Däremot räcker den faktiskt till att försörja alla människor, om den fördelades mer lika.
I Sydsvenskan hade valt att, mycket effektfullt, illustrera insändaren med en bild på en åldrad tiggerska i Moskva. Det var en s. k. eländesbild. Här har jag valt ett par andra bilder. Människor som lever i fattigdom är inte bara "behövande offer". De rättighetsinnehavare och inte sällan en outnyttjad resurs, som gärna försörjer sig själva om förutsättningar ges. Jämställdhet mellan exempelvis män och kvinnor gör världen som helhet rikare för oss alla.
Dessa mentalsjuka personer på en institution i Brasilien är inte särskilt produktiva. Vilket människovärde har de? Har naturen något värde?
Jag vill gärna höra läsarnas funderingar kring dessa frågor.
PS. Jag har tackat ja till att bli Svenska kyrkans ungas representant i Lunds stifts internationella råd. Jag anar att det blir tufft, inte minst i den känsliga förändringsprocess som det internationella arbetet är inne i, men också intressant. Jag hoppas kunna vara en kontaktlänk mellan oss unga och rådet och att kunna vara med och påverka. DS.
