Global festival

Helena och jag är i tidningen! Idag var det en stor artikel i Sydsvenskan som berättar om den kommande internationella festivalen i Löddeköpinge, ett helt fantastiskt arrangemang. Tänk er ALLT man möjligen kan göra och det man bara kan drömma om i en församlings internationella arbete och tänk er att man storsatsar och gör allt detta på en enda vecka, att man ordnar barnteaterföreställningar, paneldebatt om klimatfrågor med sydafrikanska präster, lokale LRF-representanten m fl, att biskopen, en ekoteolog, Röda Korset och Mellanösternföljeslagare kommer, att man bjuder in sjundeklassare, förskolebarn, konfirmander och vuxna och ordnar kvinnofrukost, konserter och temagudstjänster och manifesterar på shoppingcentret och serverar krav- och rättvisemärkt mat Och som grädde på moset kommer, som sagt, Helena och jag att hålla två, små valbara workshops på lördagseftermiddagen den 22 mars.

Igår höll vi workshop med vår egen ungdomsgrupp i S:t Hans vilket naturligtvis var väldigt trevligt. Min gulliga syster påstår att det är lika roligt att höra oss berätta varje gång. Härligt med sådant oväntat beröm. Klara påpekar här att det inte alls var oväntat.

Apropå tidningar måste jag snart knåpa ihop något till Torns församlingsblad (som självklart har det fyndiga namnet Kyrktorn). Häromdagen blev jag också tillfrågad av pastor Valdeci att skriva något till Lajeados församlingsblad i Brasilien om hur jag upplevde tiden där. Det ska bli roligt.

Världssociala forumet

World social forum inleds, parallellt med World economical forum som hålls i Schweiz, i dag i Brasilien, närmare bestämt i Amazonas. Dit kommer cirka 150 000 deltagare från olika civila organisationer, och ett 80-tal finans-, utrikes, miljö- och handelsministrar med flera. Årets konferens handlar om ursprungsbefolkningars rättigheter, ockuperade nationer, finanskris, klimathot och tillgången till mat och rent vatten.

Jag har svårt att tänka mig ett bättre värdland än Brasilien för detta evenemang. Brasilien är ett land där vi kan hitta exempel på de flesta sociala problem och miljöproblem, och en koncentrerad form av världens extremer och orättvisor, men också ett land som har en fantastisk styrka när det gäller sociala folkrörelser.

Sibeli, vår brasilianska kompis, som var stipendiat i Sverige förra våren, sa att hon inte ville att Brasilien skulle bli som Sverige, där hon menade att vi var nöjda och inte längre kämpade.

Åh, jag önskar att jag vore med i Amazonas!

Inspiration

Ikväll var Caroline och jag inspiratörer hos Svenska kyrkans unga i Petersgården. Det var en nystartad, liten ungdomsgrupp, med väldigt sympatiska medlemmar i framförallt 16-17-årsåldern. På frågan "varför är du här?" enades de om fem anledningar (utan inbördes rangordning):

• glädje
• gemenskap
• Andakt är mysigt, kul att sjunga o. s. v.
• Man kan dela tankar om tro.
• Man kan diskutera saker.

Vi dissekerade syftesparagrafen och kom fram till att den passade dem som hand i handske:

Svenska kyrkans unga är en demokratisk rörelse av barn och unga i Svenska kyrkan. Vi vill, med Kristus i centrum och med dopet som grund, verka i hela Guds skapelse och vara en gemenskap i församlingen där vi får växa i tro och ansvar.

Efter dessa och andra övningar påstod i alla fall flickorna (det var bara flickor - varför är det ofta så i kyrkan?) att de hade blivit inspirerade av oss. Det var ju skönt att höra.

170 sidor kvar i filosofiboken och ingen brasilienartikel så långt ögat når. Nu går jag och lägger mig. God natt.

Filosofi i lugnet före stormen

Att jag inte har skrivit något på sistone beror på att jag har varit fullt upptagen bl a med att läsa den första av kursböckerna, Miljöfilosofi. Helena och jag har också fortsatt förbereda informationsuppdrag och vi har bokat in ett par planeringstider till nästa vecka. I nästnästa vecka ska vi komma igång rejält, med två ungdomsgrupper i Kävlinge på torsdagen, stor inspirationsdag (upptakt för fasteinsamlingen med hundratals vuxna) i Hässleholm på lördagen och lägerledarkårens utbildningshelg fredag-söndag (jag åker ifrån den en stund på lördagen) där jag ska prata på söndagen. Med denna vetskap har jag därför försökt göra upp ett ordentligt lässchema och hade tänkt vara ledig imorgon - förutom inspiratörsuppdrag i Petersgårdens ungdomsgrupp på kvällen. Dock ligger jag en dag efter så jag får nog ägna morgondagen åt att skriva till församlingsbladet "Kyrktorn". Inspirationen är inte på topp.

Jag gör mitt bästa för att skaffa mig en riktigt stressig vår och det ser ut att lyckas över förväntan.

Idag hade jag tänkt göra gympapremiär på Gerdahallen, där jag har köpt terminskort. Redan på väg på cykeln, kom jag på att jag glömt skorna och så insåg jag att jag förresten inte har några gympaskor för dem lämnade jag i Brasilien, eftersom de ändå var så slitna. Jag ska köpa gympaskor på måndag och sedan finns det inga ursäkter kvar. Gerdahallen är närmsta granne med min instutition.

Kursen har drygt tre tretimmarsföreläsningar i veckan och så lite grupparbete, så just det är inte så tidskrävande.

Miljöfilosofi är inget man skummar igenom och tar till sig snabbt, men det är väldigt intressant! Den behandlar frågor som

• Är det människans plikt att bevara naturen - varför? Är det tvärtom vår plikt att "kultivera" naturen - varför?
• Vad betyder det att något har värde? Hur kan man hantera värdekonflikter?
• Vilka varelser har moraliska plikter respektive rättigheter? Enbart människor eller även djur och kanske växter och berg och hav?
• Vad är ett problem och hur skiljer man mellan problemet och det som hindrar lösningen på problemet? Hur är förhållandet mellan fattigdom och miljöförstöring?
• olika sorters etik och deras inverkan på natursynen
• Är människan centrum (antropocentrism) så att naturen bara har egenvärde eller instrumentellt värde i förhållande till människan eller har naturen ett eget egenvärde? Exempelvis, har den sista människan på jorden rätt att förstöra naturen efter behag? Har skönheten hos en urskog värde även om ingen människa vandrar där?
• Hur har kristendomen påverkat västvärldens natursyn? Vilken natursyn finns hos Calvin, Augustinus, Jesus, östkyrkan och gnosticismen? Vad innebär människans herradömes- eller förvaltarskapsattityd gentemot naturen?
• Vilken natursyn fanns hos de gamla grekerna, hos Marx, hos Linné och Descartes? Vilken skuld har teknikoptimismen, upplysningen och tanken att all natur är enbart mekanik?
• Hur kan man se till att de negativa resultaten av en "förorening" hamnar hos "förorenaren"?

Åsikter man stöter på är exempelvis den hos Francis Bacon, 1561-1626, den moderna filosofins fader, som var teknikoptimist och menade att kunskap var makt:

Människans herradöme över tingen ska inte utövas som en brutal våldtäkt mot naturen utan genom att människan utnyttjar sin tankeförmåga och överlistar naturen "som när man förför en kvinna".

Ibland känns det som att vi inte har kommit mycket längre än så.

Humanekologi

Humanekologi verkar lovande än så länge kan jag meddela. "Jag vet att många universitetslärare säger det om sina ämnen, men i det här fallet tror jag faktiskt att det finns fog för det: Alla borde läsa humanekologi".

Imorgon börjar första delkursen som heter Naturuppfattningar i tid och rum. Vi ska bland annat läsa Kerstin Ekman och se på Tarzan.

Om någon därute tvivlar: Det ÄR ett seriöst och viktigt ämne, som handlar om "mänskligt liv och mänsklig verksamhet i olika ekosystem och skilda kulturer i nuet och i det förgångna med syfte att nå ökad förståelse för samspelet mellan människa och miljö. För att nå en helhetssyn krävs ett integrerat synsätt mellan samhällsvetenskap, humaniora, naturvetenskap och teknik."

Bloggande

Jag har storstädat i min länklista och tagit bort alla bloggar/resedagböcker som inte uppdaterats sedan vi stipendiater kom hem. Fortfarande finns det dock mycket läsvärda och roliga iakttagelser och reflektioner från andra länder i texterna ni hittar här:

Brasilien:
Jenny (har en ny blogg)
Elin
Helena

Filippinerna:
Sigrid
Emelie
Liv

Tanzania:
Anna-Maria
Catharina
Sofia

Costa Rica:
Johannes

De bloggar som fortfarande uppdateras blir nu lättare att hitta till vänster, kolla där!

Själv har jag inte uppdaterat på flera dagar, vilket tydligen är en dödssynd för bloggare. Å andra sidan har jag fått flera fina omdömen om det jag har skrivit så jag fortsätter väl i samma stil. Jag tänker inte känna dåligt samvete ifall jag inte bloggar hela tiden. Det är inte mitt mål att skriva varje dag, utan jag skriver när jag har lust och när jag har något, förhoppningsvis intressant, som jag vill dela med mig av. Ha tålamod!

Inspirationen tryter, men jag har förstått på andra bloggar att det finns två viktiga teman som bloggare alltid bör ta upp (förutom världshändelser antar jag) så jag snor de frågorna:

Vad har jag gjort de senaste dagarna/timmarna/minuterna?
De sista dagarna i frihet har jag ägnat åt

• några av sakerna på måste-listan d. v. s. återigen planerat informationsuppdrag om Brasilien med Helena samt Svenska kyrkans unga-inspiratörsuppdrag med Caroline - vilket inte betyder att någon av dessa förberedelser är fullbordade...
• sådant som jag har tänkt göra i ett par års tid och som nu inte längre finns några ursäker för att skjuta på - läs: framkalla kort och sätta in i album, faktiskt ganska kul när jag väl kommer igång. Jag har arbetat mig igenom två år och har nu våren och sommaren 2008 kvar. Brasilienbilderna får jag ta någon annan gång...
• att fika med Annika, baka med SKUiSH (Svenska kyrkans unga i S:t Hans) m m

Imorgon är det upprop på humanekologikursen jag ska läsa i vår. Det blir spännande!

Vad har jag köpt/funderat på att köpa de senaste dagarna/timmarna/minuterna?

Igår köpte jag ett nytt armbandsur för halva priset (expediten lurade på mig en onödigt dyr försäkring också innan jag han blinka, men det var ändå ett bra köp). Min förra lade av i somras och 20-kronorsklockan som jag köpte inför resan höll nästan tre månader vilket väl får anses som över förväntan. I samma veva köpte jag också ett fotoalbum, tyvärr inte på rea, och en almanacka. Egentligen var almanackan onödig eftersom min varar till och med sommaren men jag hade kladdat så mycket i den och ville ha något nytt nu inför terminsstarten. Å andra sidan var den på rea och vi kan ju låtsas att jag hade planerat detta, att köpa almanacka en bit in i januari.

Slut på rapporten.

Detta leder mig osökt in på en predikan jag hörde i Brasilien och som handlade om att vi har gått från att fokusera på vad vi gör via vad vi äger till vad vi ger för intryck (parecer på portugisiska, finns inget riktigt bra verb på svenska tycker jag). Att ge ett visst intryck är väl i stort sett vad hela bloggkulturen handlar om.

Ha det så bra!

Nu är glada julen slut, slut, slut

Igår klarade vi av vårt andra informationsuppdrag hos en konfirmandgrupp. Vi passade på att även delta i familjemässa och julgransplundring, vilket var väldigt trevligt. Konfirmanderna tröttnade på dansen efter en liten stund men Helena och jag fortsatte glatt tillsammans med barn och föräldrar. Detta påminde mig om när jag, fem år gammal, ramlade vid en julgransplundring i Åsaka bygdegård vilket ledde till att jag slog i ena framtanden så kraftigt att jag fick dra ut den och hade en glugg i flera år. Så illa gick det inte den här gången.

Därefter ledde vi en konfirmandlektion med föredrag, bildvisning, andakt m m med de sju lagom ointresserade konfirmanderna. Det blev väl ingen braksuccé direkt men gick inte dåligt heller. Ett intressant ögonblick var även när vi hade värderingsövning där konfirmanderna fick ta ställning till påståendet "Uteliggare får skylla sig själva". Efter att en flicka förklarat varför hon höll med, protesterade en annan och berättade att hennes pappa var uteliggare och att han hade haft en svår barndom. Det var inget vi hade räknat med! Jag vill verkligen ge en eloge till denna modiga, lojala tjej. Jag framförde en reflektion kring att förutom rättvisa, i form av regler och vad folk har förtjänat eller inte så finns det något som kallas för nåd...

Förresten undrar jag varför en svensk församling anno 2009 inte har någon projektor. I Brasilien fanns och användes projektorer med powerpoint på de flesta ställen jag var. Det är viktigt för brasilianarna att hänga med i den tekniska utvecklingen. Som väl var hade Helena och jag hört oss för i förväg och valde att visa bilderna direkt i datorn, eftersom vi ändå var så få.

Ledarna var glada för vårt besök och, eftersom vi hade talat oss varma för Svenska kyrkans unga, föreslog de att vi kunde samordna en återträff i vår lokalavdelning. Vi fick också ett par böcker som tack och jag kan redan rekommendera den ena av dem: Mästaren och de fyra skrivarna av Ulf Nilsson. Det är en ramberättelse om romarpojken Titus och hans möte med de fyra evangelisterna som berättar (bibelcitat) om Jesus och förklarar en del. Den passar nog från ca 11-12 år (eller yngre med högläsning), perfekt för konfirmander men kan även vara givande för vuxna. Titus tillför inte så värst mycket dramatik, men däremot gör han det mycket mer lättläst och begripligt för den ovane och man kan på detta sätt ta sig igenom alla fyra evangelierna i rekordfart. Jag återkommer när jag har läst ut boken.

Ursäkta röran

Jag förstår mig inte riktigt på det här med att blogga (syftar speciellt på det tekniska, som egentligen är extremt enkelt) så nu vill jag bara uppmärksamma att jag har publicerat ett nytt inlägg men att det är en bit ner, under första januari när det ursprungligen skrevs.

Summering

Helena och jag skämde inte ut oss alltför mycket idag - möjligen då när jag missade att jag skulle spela flöjt på sista psalmen och rusade fram lite försenad. Och så missade vi två tåg eftersom jag snodde in skosnöret i cykeln. Annars gick det bra... Talet, som vi höll istället för predikan, blev bra. Vi hade också två latinamerikanska psalmer, "Santo, santo" från El Salvador, finns översatt i den brasilianska psalmboken, och brasilianska "Gud kallar oss" som finns översatt till svenska. Dessutom hade vi ett par andra psalmer som passade på det internationella temat (89 och 398) dessutom ett par julpsalmer och en skönsjungande solist. Bland andra en pensionerad präst som hette Brita och som arbetat i södra Afrika, för övrigt första kvinnliga prästen i vårt stift, berömde oss, och vid kyrkkaffet, då vi hade ett bildspel i bakgrunden och broschyrer framme, var det många som ville prata och fråga och var intresserade. Det var jättekul. Det här upplägget skulle vi kunna ha på fler ställen.

En halvtimme innan gudstjänsten börjar står det en tvekande man i kyrkporten och undrar vad det är för föredrag, vad vi ska berätta om Brasilien. Helena och jag pratar med honom lite. Han ger intryck av att vara alkoholist (men inte full). Hur som helst slutar det med att han och hans kamrat som han kallar in från trappan, kommer in och att vi ger dem en förhandsvisning av bildspelet. Sedan frågar de om de kan sitta på stolarna där, vid sidan. Det går väl bra, säger vi. Vi kan väl ta ett par kakor redan nu, eller hur? Jag ler och går, låtsas inte om det. De stannar i alla fall hela gudstjänsten och en bit in i fikat. Detta är väl mission - inte att tvinga in folk i kyrkan men att bjuda in, att alla verkligen ska känna sig välkomna.

I slutet av talet, som hade rubriken "Guds mission - vår passion" (en slogan från IECLB-kyrkan), anknöt vi till de vise männen som ju borde få vara litegrann i centrum en dag som denna.

De vise männen var ju ute och reste och sökte och följde stjärnan. Till sist hittade de vad de sökte - Jesusbarnet - i ett stall, där de minst hade väntat sig det.

På vår resa hittade vi också något värdefullt i ett fattigt område i norra Brasilien där människorna delade med sig av sin sista mat till varandra. Där finns Gud! men Gud finns även här, i Malmö.

Herodes, som ju var beredd att offra alla Betlehems oskyldiga spädbarn bara för att kanske få tag i Jesus som kunde hota hans makt, han kan ses som symbol för vår rädsla att mista makt, vår rädsla att inse vårt medmänskliga ansvar. Målet är kanske inte att alla ska bli lika rika som Herodes, inte "glans och guld och prakt" som Jessica sjöng, men att om vi vågar möta det sårbara, t ex det lilla barnet, och själva blir sårbara så kan vi lära oss något om livet.

Osökt kommer jag att tänka på de oskyldiga barnen i Gaza. Visst är det svårt för Israel när Hamas skjuter raketer hur som helst och visst är Hamas hemska (jag gjorde ett tappert försök att föra deras talan när vi hade rollspel i gymnasiet, så jag vet hur vidriga de är, men också att det går att försvara det mesta om man verkligen försöker se ensidigt på det) och framförallt är det svårt att veta hur man ska kunna göra några diplomatiska förhandlingar när palestinierna inte har någon egentlig företrädare - men ändå, detta, detta blodbad, massaker, det kan jag inte försvara.

I förmiddags fick mamma ett sms från en norsk läkare via ystadmusikern Gitte Pålsson. Läkaren var i Gaza och jobbade och han skrev ett nödrop, som också trycktes i Kvällsposten:
De bombet det sentrale grönsaksmarkedet i Gaza by for to timer siden. 80 skadade, 20 drept, alt kom hit til Shifa. Vi vasser i död, blod og amputater. Masse barn. Gravid kvinne. Jeg har aldrig oppleve noe så fryktelig. Nå hörer vi tanks. Fortell videre. Alt. GJÖR NOE! GJÖR MER! Vi lever i historieboka nå, alle!

På en annan sida i Kvällsposten skriver riksdagsledamoten Annelie Enochson (kd) att allt är Hamas fel, att de använder barn som sköldar. Det är möjligt. Men det rättfärdigar inte detta våld mot barnen. Staten Israel har rätt att försvara sig, påstår hon. Annelie E hyllar Angela Merkel (kd) som har sagt att "Tyskland står arm i arm på Israels sida". Hur har hon mage att säga något sådant i denna situation? Man borde väl åtminstone beklaga de civila offren. Även Obama har lovat att ge Israel sitt fulla stöd, naturligtvis för att vinna de amerikanska judarnas röster. Hade det låtit likadant om tyska eller nordamerikanska eller svenska barn hade drabbats?

Tyskland har väl sina historiska skäl att skydda judarna nu, men det är tråkigt att en del kristna försvarar Israel liksom av gammal vana. Jag tycker att kristna ska stå på de utsattas sida, inte på ett visst folkslags. "Ty nu är ingen längre jude eller grek..."

Jag påstår inte att allt är Israels fel eller att det finns en enkel lösning. Men allt kan ju knappast vara palestiniernas fel heller, än mindre deras barns. Och någon gång måste ju alla parter inse att denna konflikt aldrig kommer att lösas genom våld, våld och mera våld. Det är väl det enda man kan vara helt säker på.

Nedräkning

Snart är det dags för Helenas och mitt första offentliga informationsuppdrag. Det blir en internationell temagudstjänst i Malmö S:t Pauli kyrka trettondedag jul kl 16.




I helgen har vi funderat på vad vi ska säga, vilka psalmer och bilder vi ska ha etc. Men tro det eller ej, vi skrev faktiskt ned vårt tal (som nu ändrats lite) i god tid, redan innan jul. Ni som känner oss måste förstå att detta betyder att vi verkligen har blivit engagerade i dessa frågor.



Trettondedagen är också avslutningen på kyrkans julinsamling för det internationella arbetet. Vår lilla kolakampanj gav femtonhundra.

Helena, jag och Klara

2009 - året vi slipper gud, hopp och vattenånga?

Många har förhoppningar och spekulationer inför det nya året. Några spår att internet ska ta över fullständigt:

DN:s bokblogg har låtit Christer Sturmark, Alexander Bard och Björn Ulvéus praoa. Vad som på ytan verkar som ett dåligt skämt tycks ha ett allvarligare syfte. Det är otydligt vem som står bakom texten eftersom DN:s litteraturbloggare anges som skribent men det är trion som har skrivit under och som är dess vi-röst. Hur som helst är det pinsamt att i en stor morgontidnings litteraturblogg:
- stava fjäska med två s
- stava Nietzsche på två olika sätt, inget av dem rätt
- använda okända ord som ex. "gratoskt" och "uppenbarligtvis"
- använda internetförkortningar såsom "iofs" och "wtf" (!)
o. s. v.

Ateisterna som brukar skryta med att företräda vetenskap kan ju förresten tala om för mig vad "artärvener" är för något.

Jag undrar hur de har lyckat "fjässka" sig till sin prao. Men jag ska inte klaga för nu är det tydligen inte frågan om att kunna något. Tvärtom skryter skribenterna med att vara okunniga, vara "människan": vi som inte vet något eller kan något, annat än att möjligen göra en och annan grovt inkomstbringande trudelutt och berätta om hur värsta grymma vi kommer att bli typ på lördag. Det är ju ganska enkelt. Om historien tar slut behöver man inte kunna så mycket och det är vi bäst på.

Krönikan handlar om att dessa okunnigas tid kommer, nämligen i januari 2009, i och med internetåldern. Krönikörerna riktigt längtar efter den tid när vi inte längre behöver "fjässka" för "föråldrade stuckaturer", när alla tryckta medier försvinner och allt som finns kvar är "informationsgrejset", internet. De talar precis som vissa kristna som spår att den yttersta tiden ska komma snart, med skillnaden att deras frälsare heter internet och det de vill bli frälsta från är Gud eller snarare troende människor.

Det första som måste göras är att bestämma att det inte finns någon gud.

Jaså! Varför måste det bestämmas? Vilka ska bestämma det? Naturvetenskapen kan ju knappast slå fast att det inte finns någon gud, lika lite som den kan bevisa att det finns någon. Jag antar att det är politikerna som ska slå fast detta, liksom en gång i vissa diktaturer. För varför bry sig om historia - Förbundet Humanisterna erkänner inte humanistiska vetenskaper alls. Förbundet Humanisterna vill ju faktiskt ta bort religionsfriheten ur grundlagen. Det förvånar och skrämmer mig att folk inte reagerar på detta. Själv tycker jag det är minst sagt tragiskt att sådana här odemokratiska värderingar, okunnigheter och rena kränkningar trycks i DN.

Det retar oss mycket att det finns människor som tror på något så uppenbarligtvis gratoskt som en gubbe med skägg på ett moln.

Blotta existensen av troende människor retar tydligen något fruktansvärt. Ja, varför inte gasa ihjäl oss direkt?

Jag, och många troende med mig, ser verkligen inte Gud som en skäggig gubbe på ett moln. Jag skulle för den delen aldrig få för mig att förlöjliga någon som har en mer konkret gudsbild.

Vi är redo att leda er in i en tid utan varken gud, hopp eller vattenånga.

Lägg märke till den retoriska likheten med den klämkäcka gospellåten: "Do you wanna see yourJesus? Yeah, I´m ready for the journey, I am ready to go"

Så gulligt att ni är redo, men jag betackar mig för detta ledarskap och själv hoppas jag på helt andra tider.

Jag tror nämligen att utan Gud, hopp och vattenånga skulle ingenting finnas. Inte ens internet!


PS. Vill ni läsa något klokt, läs istället dessa äldre, men välskrivna

• "Rädda humanismen från humanisterna" där en vetenskapsjournalist, ordf. i Svenska humanistiska förbundet som verkar för humanistisk bildning d v s inom humaniora (filosofi, språk, historia, teologi m fl ämnen) ifrågasätter att humanism används som synonym till en snäv politisk ateism. eller:
  
• "Kristen humanism - en tro som vill samtala" från Förbundet för kristen humanism och samhällssyn, som resonerar kring fundamentalism och menar att kristna kan och bör bejaka vetenskapen.

DS