Apropa oberoende

Jag har senaste veckan hallt mig lite uppdaterad genom att läsa pa DN:s hemsida. Där hittade jag en intervju med Nina Björk 11 oktober. Rubriken är Finns det fria själar?

Nina Björk verkar vara rätt klok tycker jag, kanske inte i första hand för sina asikters skull, men för sin förmaga att vrida och vända pa saker och att ifragasätta sig själv och andra.

Här i Brasilien är jag väldigt beroende av andra, vilket kan vara hemskt frustrerande. Samtidigt litar folk pa mig ocksa. Jag känner att det är en väldig styrka egentligen, att kunna känna tillit. Hur fri är egentligen den människa som bara litar pa sig själv?

Jag kommer ihag ett citat fran en bok jag läste och skrev om pa gymnasiet, namligen Malarens döttrar (minns ej författarens namn).
- Inte väljer vi vara liv - livet HÄNDER en och man far vara glad om man kan halla huvudet ovanför vattenytan.

Ända är det ju vad vi strävar efter, att kunna välja vara liv. Det talade vi ocksa om pa Sida, att fattigdom handlar inte bara om ekonomiska tillgangar, utan ocksa om att sakna inflytande över sitt liv. Det är väl klart att vi vill välja vara liv?

Man bör dock komma ihag att ens människovärde inte bestar i förmagan att välja ett bra liv, till exempel i min alder när manga känner press av att behöva välja en framtid, sasom en utbildning, ett yrke, en ideologi, en familj, en livsstil:

Var det liberalismen som tog livet av Benedictsson? - Jag tror inte att ideologi förklarar ett enskilt självmord. Men det hon gjorde var ganska nytt i mänsklighetens historia, särskilt för kvinnor: att koppla ihop varandet med görandet. Så om man då misslyckas med sin stora befrielse, då är man kanske värdelös?
-----
Som att man säger till sina barn att de inte måste vinna, att det räcker att göra sitt bästa. Men varför måste de göra sitt bästa? Tanken att människovärdet är lika med förmågan och viljan att anstränga sig kommer ju från Locke och Mill. /Nina Björk

Folk säger ocksa till sina barn: Tänk pa de fattiga barnen som inte kan ga i skolan! Att ha beslutsangest inför högskolan eller riksdagsvalet är väl ända ett litet problem jämfört med dem som skulle vilja läsa vidare men inte kan, eller som lever i en korrupt stat eller i en diktatur, eller den som inte kan välja vem den vill gifta sig med?

Däremot påstår jag saker i ett samhälle som lever enligt tron att vi är suveräna varelser, och den ene får inte lägga sig i den andres val. Men det är en odemokratisk tanke. Bristen på moraldiskussion är odemokratisk. / Nina Björk

Vara livsval paverkar även andra - vilket kanske väcker tanken om ett visst moraliskt ansvar för sina handlingar. Problemet är ju bara det att det är vi själva som väljer etiken/moralen. Den som exempelvis inte vill bry sig om miljön slipper - än sa länge.

Det vore kanske enklare, som en brasilianska här uttryckte det, (se mitt förra inlägg) om ¨pappa¨ bestämmer. Eller storebrorsstaten. Fast jag tror i alla fall att det bästa vore om folk kunde ges förmagan att fatta egna beslut, utan att glömma bort empatin.

Kanske har detta dilemma ett till synes enkelt svar:
Frihet under ansvar