Förvandling del 3: Kärlek

Jag har blivit månadsgivare med en blygsam summa till Svenska kyrkans internationella arbete. Därför dyker det nu och då upp små tack- och/eller tiggarbrev. Idag fick jag ett tackbrev. Hela brevet går ut på att beskriva hur värdefulla mina bidrag är. Särskilt lyfts mikrolån fram. "Många har sett livet förändras och känt hoppet om en tryggare värld återvända." är understruket med blått och i marginalen står det med slarviga, blå bokstäver: "Dina gåvor ger hopp!"

Mina gåvor ger hopp. Varför är jag inte glad? Varför känner jag mig inte duktig, god, tillfreds? Varför blir det plötsligt tungt att andas?

På humanekologin hade vi seminarium idag. Hela denna delkurs, "Världssystemens politiska ekologi" handlar om spänningen mellan centrum och periferi, att centrum troligen är ekonomiskt överflöd och ekologiskt övergött på bekostnad av att periferin - och denna spänning kan även finnas inom ett enda land - är fattig och tillika ekologiskt utarmad. Idag var det ett par som refererade en vetenskaplig artikel om att utländska investeringar och företag orsakade mer utsläpp i fattiga länder än inhemska. (Dessutom räknas ju inte dessa utsläpp med i ägarlandets statistik, och de flesta fattiga länder omfattas inte av Kyotoprotokollet.). Det är väl knappast en nyhet, det kan väl vem som helst räkna ut, tyckte de. Jo, men det är en het fråga politiskt, sa jag.

En annan artikelförfattare dömde ut idén om att handla med utsläppsrättigheter, eftersom det inte löste problem, bara rättfärdigade dem.

Dessa våra tiders avlatsbrev! Bistånd och trädplantering skadar naturligtvis inte, självklart är det bra, nödvändigt, ska inte minskas under dåliga förevändningar! Men vi får inte tro att det är nog, att det rättfärdigar allt.

-När man tror att man är på rätt väg, då är man verkligen illa ute, sa en gång pastor Eric i Brasilien, han som lärde mig om Luther, om nåden och tron allena, om att få kärlek och förlåtelse från Gud och ge den vidare, hellre än att förtjäna den.

Jag har hört sägas, apropå Sydafrika och Israel, att även förtryckaren behöver försoning. Förtryckaren måste för sin egen skull hindras från grymheter.

Trots allt, eller just för att allt annars verkar så mörkt, kan jag kanske glädja mig åt den tanzanska kvinnan på bilden, hon som fått mikrolån till en ko. Trots att det är tungt att andas. Trots allt. Nåd.

Idag fick jag brev från nämnda Eric i Brasilien. Jag blev så glad! Att ha en vän som känner en och bryr sig på andra sidan jorden, det är fantastiskt. Jag behöver den världsvida kyrkan. Gåvan till mig ger mig hopp.