onsdag 24 september 2008

Vardag

Livet gar sin gilla gang här i Lajeado och jag börjar känna mig hemma. Det finns inte sa mycket att berätta, vill bara meddela att jag lever och mar bra.

I förrgar var jag pa pizzeria med min värdfamilj och pastor Erics familj. Det var jättetrevligt och jag kände hur mycket jag gillade dem allihop.

Igar var jag med pa fortbildning med religionskunskapslärare fran trakten. I Brasilien har man sedan tio ar bytt ut kristendomskunskapen mot allmän religionskunskap. Men fortfarande fokuserar man mer pa kristendomen i de lutherska och katolska skolorna. Jag är dock inte speciellt orolig för deras elever, tror att de lär sig minst lika mycket om andra religioner som svenska elever gör. Min asikt om den svenska religionsundervisningen i skolan är att den alltför ofta uteblir och att eleverna inte far nagon allmänbildning alls, varken om kristendomen eller andra religioner. Det finns tonaringar som inte vet vad en synagoga är eller att islam är en religion. Ska man skratta eller grata - eller kanske ändra pa nagot?

En intressant iakttagelse var att se hur engagerade religionslärarinnorna (30 deltagare och bara kvinnor) var och att religion för dem inte bara var damming historia utan att religionsämnet var nagot som angick barnen själva, en chans att utvecklas och att bearbeta livsfragor genom exempelvis arbeta med musik och teater i undervisningen.

Ett irritationsmoment (kanske i-landsproblem, Jesper?) var igar när jag, redan trött efter kursdagen, försökte köpa ett fickminne. Det skulle beställas och jag behövde ha passet med mig. Efter att ha gatt hem och hämtat passet och tillbaka igen, konstaterade de i och för sig vänliga expediterna att det tyvärr inte räckte med passet, utan jag var tvungen att ha nagot ytterligare, som jag knappt förstod vad det var, antagligen ett kort som bara brasilianare har. Slutligen kom vi fram till att jag ska ga dit en annan dag, tillsammans med en brasilianare som har detta dokument, och köpa i hans eller hennes namn.

Pa kursen igar var det en präst som undrade om jag ville berätta om Svenska kyrkan pa stiftets prästmöte som jag ska följa med pa imorgon. ¨Bara nagot litet, spontant. Du behöver inte förbereda dig¨.

Jag ser fram emot helgen da jag, om allt gar enligt planerna, ska fira min födelsedag, ha Helena pa besök samt ga pa varbal.