Jag har sagt det redan, men jag upphör inte att fövanas över trafiken. Det tycks vara normalt att ligga i 100 i ett villaomrade, eller i 80 pa en 40-vag. Jag ser folk som springande korsar motorvagen, eller som cyklar pa vanster sida av den. Det absolut värsta är dock att se smabarn pa 3-4 ar, lekandes ensamma i motorvagens dike, d v s i favelans utkant. De är max. en halv minut fran en säker död. Hur kan var och en tillata detta för sig sjalv, hur kan man leva i detta? Jag blir ledsen av att se det.
Trots den tidiga timman och den farliga färden hade pastor Eric och jag ett intressant samtal i bilen. Vi talade engelska, vilket nästan känns som mitt modersmal, atminstone i jämförelse med portugisiska (men aven portugisiskkunskaperna gar stadigt framat). Bland annat diskuterade vi kvinnomisshandel och sexuella övergrepp. Pa torsdagen hade vi nämligen besökt polisens kvinnofridsavdelning och dessutom ett jourhem för misshandlade kvinnor. Jag hade ocksa hälsat pa i ett barnhem, där det fanns en flicka i tolvarsaldern. Hon hade blivit sa svart sexuellt utnyttjad att hon blivit förstandshandikappad.
sovrum pa barnhemmet
Saväl den kvinnliga polisen som socionomen pa kvinnohuset talade om den patriarkala maktstrukturen som den framsta orsaken till att kvinnor blev misshandlade. De menade att man maste andra pa barnuppfostran sa att kvinnor och män förstar varandra (trots att de, enligt dessa, är olika av naturen). Det höll vi med om. Pastor Eric sa nu att han även ville ha ett teologiskt perspektiv pa det, om människans ondska i allmänhet och sa diskuterade vi vad som händer med förövaren, mannen. Jag berättade om mordet pa Engla, och om mediernas bevakning kring det.
Senare kom vi in pa olika kyrkor, som finns här och i Sverige, och jag fragade varför han var lutheran. Förutom att han pratade om kristendomen i allmänhet och om ett par andra punkter som var viktiga. kom vi aterigen in manniskosyn. En del kyrkor predikar om frälsning som kan fas för pengar. Skräckexemplet Assembly of God, som är stort i trakten, havar in massor av pengar som troligen gar raka vägen till ägaren (ja, just ägaren, som samtidigt är den andlige ledaren) av dessa kyrkor, radiostationer o. s. v. Den som vill kan ansöka om att fa driva en sadan kyrka som ett franchesiseföretag. Det lät inte klokt. Men även Katolska kyrkan har, enligt pastor Eric, kvar avlatsbreven i förtäckta former. Han menade att man inte heller kan, eller behöver, utföra goda gärningar för att förtjäna frälsning. (Detta ar alltsa den lutherska tanken om ¨frälsning genom naden och tron allena¨). Goda handlingar kan vi istället göra eftersom vi först har blivit älskade av Gud. Pa det sättet kan vi älska andra och vi gör det da inte för att fa nagot igen. Detta var en viktig skillnad, tyckte han. (En del pastar att var enda drift är egoism, även när vi gör bra saker för andra. Jag hoppas att det inte är sant.) Detta skiljer sig kanske lite fran Ivone Gabaras asikt att om alla bara respekterade de manskliga rattigheterna m m skulle vi inte behova nagon religion. Fast dit är det langt. Problemet är väl att som det ser ut nu finns det inte bara frid och fröjd i varlden, inte bara godhet.
Saväl den kvinnliga polisen som socionomen pa kvinnohuset talade om den patriarkala maktstrukturen som den framsta orsaken till att kvinnor blev misshandlade. De menade att man maste andra pa barnuppfostran sa att kvinnor och män förstar varandra (trots att de, enligt dessa, är olika av naturen). Det höll vi med om. Pastor Eric sa nu att han även ville ha ett teologiskt perspektiv pa det, om människans ondska i allmänhet och sa diskuterade vi vad som händer med förövaren, mannen. Jag berättade om mordet pa Engla, och om mediernas bevakning kring det.
Senare kom vi in pa olika kyrkor, som finns här och i Sverige, och jag fragade varför han var lutheran. Förutom att han pratade om kristendomen i allmänhet och om ett par andra punkter som var viktiga. kom vi aterigen in manniskosyn. En del kyrkor predikar om frälsning som kan fas för pengar. Skräckexemplet Assembly of God, som är stort i trakten, havar in massor av pengar som troligen gar raka vägen till ägaren (ja, just ägaren, som samtidigt är den andlige ledaren) av dessa kyrkor, radiostationer o. s. v. Den som vill kan ansöka om att fa driva en sadan kyrka som ett franchesiseföretag. Det lät inte klokt. Men även Katolska kyrkan har, enligt pastor Eric, kvar avlatsbreven i förtäckta former. Han menade att man inte heller kan, eller behöver, utföra goda gärningar för att förtjäna frälsning. (Detta ar alltsa den lutherska tanken om ¨frälsning genom naden och tron allena¨). Goda handlingar kan vi istället göra eftersom vi först har blivit älskade av Gud. Pa det sättet kan vi älska andra och vi gör det da inte för att fa nagot igen. Detta var en viktig skillnad, tyckte han. (En del pastar att var enda drift är egoism, även när vi gör bra saker för andra. Jag hoppas att det inte är sant.) Detta skiljer sig kanske lite fran Ivone Gabaras asikt att om alla bara respekterade de manskliga rattigheterna m m skulle vi inte behova nagon religion. Fast dit är det langt. Problemet är väl att som det ser ut nu finns det inte bara frid och fröjd i varlden, inte bara godhet.
Den konferens vi besökte hette CONAJE - Conferencia nacional de Juventude Evangelica. Det var mostvarande Lilla arsmotet i Svenska kyrkans unga. Skillnaden ar dock att Juventude Evangelica (Luthersk ungdom) inte ar ett sjalvstandigt ungdomsförbund, utan ¨bara¨ ungdomar inom kyrkan och de vet inte hur manga som deltar i ungdomsgrupperna, men pa deras stora kongress i somaras hade det varit 600 deltagare. Det var nu ca 15 stiftsrepresentanter - ungdomar och ungdomspastorer - närvarande, samt Helena och jag. Mangsidiga Edson hade hand om detta ocksa. Pa lordagen traffade vi aterigen Pastor Presidente Walter Altmann, och diskuterade ungdomsarbetets framtid. Jag tycker det är bra att ha ett relativt självständigt barn- och ungdomsförbund, men jag var samtidigt imponerad av hur ungdomar och vuxna arbetade tillsammans. Tydligen ar det inte lika populärt med ungdomsgrupper nu som i pastor Altmanns ungdom. Det finns manga andra aktiviteter. Helena och jag reagerade pa att ungdomssamlingarna, bade i Lajeado och i Porto Alegre, ligger pa lordagskvallar.
Manga hade valt ett religiost tema pa maskeraden...
Min lördagskväll tillbringades för övrigt pa stan, där min nya kompis Gisela och jag glodde pa folk. Tolv tusen ungdomar hade köpt biljetter till arets stora händelse i Lajeado: maskeradfesten, Festa fantasia.
Detta är Brasilien, sa hon. Detta ocksa.
