Glädje och förskräckelse

Igar hälsade jag pa ett socialt projekt, en fritidsgard i den fattigaste stadsdelen, som jag varit pa innan. Det var jättekul. Där var bara 5-10 pojkar i 13-14-arsaldern, verkligen underbara killar. Vi gjorde örtsalt, blaste ballonger, pratade om framtidsdrömmar m m - de ville resa och bli alltifran volleybollproffs och filmstjärna till gospelsangare och antropologitekniker - tänk vilken kraft som fanns i dessa barn, man undrar om de far chans att utveckla sina potentialer - och sa lärde de mig att dansa samba och göra lite capoeira, de svarta slavarnas självförsvarsdans.

Pa kvällen följde jag med till ett bibelstudium i nagon stadsdel. Där blev jag väldigt upprörd när en kvinna sa (apropa barnuppfostran och splittrade familjer tror jag att det var) att hon kanske var lite gammaldags, men att det faktiskt vore bättre om mannen fortsatte att vara familjens överhuvud, sa att barnen visste vad de skulle rätta sig efter. Jag vet inte hur jag ska kommentera detta - ni förstar antagligen själva ungefär vilka argument som talar emot denna till synes enkla lösning.

En sak bara: Vi lärde oss pa Sida att jämställdhet är inte bara bra för kvinnorna, utan det leder till utveckling av hela samhället.

Idag ska jag aka till nagra turistplatser pa landet och sedan ha konsert med skolorkestern ikväll. Imorgon ska jag pa konfirmandläger med 40 tolvaringar.