En ganska vanlig söndag

Igår var vi jag hos farfar och farmor i Limhamn, för det var farfars födelsedag - han fyllde 86. Det var en hel del folk där, bl. a. våra kusiner från Norge.

Min farbror berättade att han känner en teolog i Porto Alegre. Hon forskar kring religionspsykologi och olika kristendomsinriktningar i Brasilien. Det lät intressant. Dessutom talar hon engelska, bara en sådan sak. Kanske ska jag ta kontakt med henne.

Vår kusin Lovisa följde med oss hem till Ystad. Idag har vi varit i kyrkan och nu sitter Klara och Lovisa och spelar Uno medan jag pysslar med lite skrivbordsarbete. Jag försöker vara ordentlig och har skaffat en pärm där jag har sorterat in alla de papper och broschyrer jag har fått i utbytesprogrammet hittills.

Imorgon startar sommarkyrkan, där jag ska spela flöjt två veckor framöver.

Flygeln

Igår blev vi av med vår kära gamla flygel. Tyvärr får den inte plats i vårt nya hus och egentligen är det ju ingen av oss som kan spela på den.

I går eftermiddag satt jag dock och spelade länge och jag lyckades lära mig "Flickan i Havanna" med både ackord och melodi samtidigt. Ja, jag lärde mig den t o m utantill. Mina syskon blev nog rätt trötta på den. Annars kan jag bara spela melodier och det har jag faktiskt gjort en del. Nu lärde jag Filip läsa noter med g-klav - han spelar ju trombon annars så han läser basklav - och han lärde sig "Den blomstertid" i sista stund.

Mina föräldrar fick köpa flygeln av några släktingar när de och lilla jag hade flyttat från en etta till en prästgård på 300 kvadrat. Då var den bra att fylla ut matsalen med - och vi har faktiskt spelat på den också! Inte minst har våra gäster spelat på den. Senast när vi hade fest för pappa och Filip sjöng vi "En vänlig grönska" a capella i sommarkvällen och sedan spelade vi och sjöng ännu mera. Det var vackert.

Det var kul att se hur de bägge männen som hämtade flygeln bar sig åt. Först blev vi väldigt imponerade när de vant plastade in den och tog av benen och så vidare och rullade ut den smidigt på en liten vagn. "Nu är vi klara - inne" sa de. Men sedan stod de där på gatan och tittade på bilens släpkärra som var alldeles för liten. Flygeln måste stå på högkant men där var taket i vägen. Det var nämligen ett ramverk av stål med presenning över men om de skulle ta av det skulle ju flygeln förstås välta. På något sätt lyckades de justera taket och få in den i alla fall.

Flytten har börjat.

Imponerande stipendiater

I förra veckan var jag på en första kurs i Sigtuna. Då fick vi stipendiater träffas för första gången. Jag måste säga att det var en fantastiskt härlig grupp. Alla verkade så positiva och mogna och sociala och allting och det var jättebra stämning i gruppen.

... och detta skriver jag inte för att någon av de andra stipendiaterna kanske läser här.

Tillit - eller värdet av att vara galen

Ibland måste man släppa behovet av fullständig kontroll.

Ibland skulle man bli galen och frustrerad av att kräva fullständig kontroll och inse att man inte får det.

Ibland inser man hur glad man blir och hur man utvecklas när andra människor litar på en och visar en förtroende.

Ibland inser man att förmågan att känna tillit till andra är en ovärderlig egenskap.

Ibland, som när jag ska flyga till ett vilt främmande, ett land där det finns verkliga faror, tillsammans med halvt främmande människor (nåja, nyfunna vänner) utan att riktigt behärska språket eller kulturen eller egentligen ha en aning om vad jag ska göra där.... blir tillit - milt uttryckt - bra att ha.

Jag har hört en liknelse om att tro är som att kasta sig ut från en avsats och blint lita på att Någon tar emot en.

Studenten

En liten tillbakablick på min studentdag:

Dagen började med champagnefrukost med klassen.

Sedan fotograferades vi. Jag har ännu inte sett resultatet, men jag satt och balanserade längst ut på en bänk.

Vi hade avslutning i aulan och med lärarna.

Så åt vi lunch på en restaurang, smyckade traktorsläpet...
















Tack och adjö, ÖP! Det var drygt 25 som gratulerade mig vid trappan, jättekul. Jag kände mig verkligen i centrum.

Efter rundturen med vagnen (cd-spelaren gick sönder när vi körde över ett gupp, men annars gick det bra) fick jag skjuts hem i Arnes fina bil. Gästerna var tyvärr inte uppmärksamma när vi kom så vi fick backa ut en gång till.

Sedan hade vi förstås mottagning hemma med god mat, många presenter och mycket trevligt folk - dock inte fler än att det blev tre fiskpatéer och en massa kyckling över. (Inte lika kul när det är fiskpaté för fjärde middagen i rad)

På kvällen/natten var jag på Öja.

Hyllnings(?)sång

Moster Karin och hennes familj hade knåpat ihop en sång till mig. Såhär går den (melodi: Kung Louis sång):

Amanda vår
hon har gått tolv år
i skolans kloka värld
Du har nått opp
till studentens topp
Nu har du blivit lärd
Otroligt vad du orkat med
tänk att kunna allt du kan
När du ut i livet går
kan du vara nöjd minsann

Refräng: Åh obidou
Det vill vi fira ju
en student du är, som sitter här, nu-u-u
Vi hyllar dig
vår fantastiska tjej
Vi skålar för det liv som väntar dig

Man undra kan
hur du allting hann
varje dag full utan slut
Orienteringen, flöjtspelningen
och sen till orkestern ut
Konfirmandledare och ungdomsgrupp
och stiftets ledarkår
Så ungdomskör och tentor du gör
Var kommer energin ifrån?

Refräng

På kvällen sen
men på morgonen
är du trött och tyst och tvär
Du drömmer dig bort
är väl pappas sort
men det är inte till besvär
Vi undrar nu vad din framtid blir
Kanske om miljön mer lär
Men nu du far till Brasilien
Vi önskar dig allt gott där

Refräng

Tack så mycket, alla som uppvaktade mig!

Ung i den världsvida kyrkan

Som sagt ska jag delta i Svenska kyrkans utbytesprogram "Ung i den världsvida kyrkan". Det betyder att jag kommer att tillbringa tre månader (sep-nov) i Brasilien.

- Oj vad spännande, vad kul! säger alla här. Men vad ska du göra där? säger alla sedan.

Tja, det är ganska oplanerat än så länge. Vad jag vet ska jag egentligen inte göra så mycket, mest bara vara, ”vara närvarande”, ”dela vardagen” etc.

Svenska kyrkan har ju sedan långa tider (faktiskt sedan 1870-talet) kontakt med kyrkor i u-länder. Från början grundade ”vi” kyrkor, skolor och sjukhus och spred kristendomen. Idag när det finns livskraftiga kyrkor handlar det istället om vänskapsrelationer och att lära av varandra. Bland annat har Svenska kyrkan ett ungdomsutbyte med kyrkor i Costa Rica, Tanzania, Brasilien och på Filippinerna. Det kommer hit ungefär sexton ungdomar (18-30 år) från dessa länder under vårterminerna och under höstterminerna åker sexton ungdomar härifrån ut till olika länder. Det är med andra ord Svenska kyrkan som har sexton stipendiater och sexton gäster, medan de andra har fyra var.

Syftet är att utveckla relationerna mellan kyrkorna, att ge nya perspektiv, att skapa möten, gemenskap och engagemang…

Jag är i alla fall väldigt entusiastisk och engagerad redan, nyss hemkommen från en introduktionskurs på Sigtuna folkhögskola. Nu väntar en massa praktiska förberedelser (jag har en hemskt lång ”att göra”-lista) och sedan kurser på SIDA i Härnösand. Däremellan ska jag och resten av familjen flytta samt springa O-ringen och så ska jag försöka träffa några kompisar och lite släkt.

Törstar efter vatten

Bilden visar altartavlan i kapellet på Sigtuna folkhögskola, där jag precis var på introduktionskurs för stipendiet "Ung i den världsvida kyrkan". Jag tyckte mycket om denna målning och jag kände igen motivet från en sång vi sjöng när jag var på ungdomskörfestival i våras:

Som hjorten törstar efter vatten

så törstar min själ efter Gud

Tystnaden och natten

bär om källor bud.

Jag tänkte uppkalla min blogg efter denna vers. Man vill ju gärna ha något lite poetiskt och originellt, dramatiskt och intresseväckande – med andra ord inte bara ”Amandas blogg”.


Den som vill kan ju också se symboliken i det hela, exempelvis kopplingen till kristendom i allmänhet och till Svenska kyrkans internationella arbete i synnerhet.
Då menar jag exempelvis...
· Livsfarligt vatten
exempelvis hotande översvämningar på grund av miljöförstöringen, översvämningar som antagligen kommer att drabba redan utsatta områden och folk hårt.
· Livsviktigt vatten
att vatten är en mänsklig rättighet som tyvärr många människor saknar
kyrkans fastekampanj 2008 ”vatten för livet"
· Dopvattnet
som visar hur man efter drunknandet lyfts upp till ljuset och livet igen
som gör oss till en del av den världsvida kyrkan
som påminner om en törst inte "bara" efter vanligt vatten eller ens efter överflöd utan också efter livets vattenkälla -kanske rentav efter Gud?!
"Den som dricker av det vatten jag (Jesus) ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv." (Joh 4:14)

Sedan kan man också se det som att jag över huvud taget har en törst på livet, och framförallt då just nu på BRASILIEN!

Det var nämligen med tanke på att jag ska åka på kyrkans utbyte och vill berätta om det som jag startade den här bloggen. Annars har jag tyckt att det är lite löjligt med bloggar och jag är inte heller så teknikintresserad precis. Å andra sidan är det redan olikt mig att åka till andra världsdelar plötsligt.

Vi får väl se om jag har tagit mig vatten över huvudet.

PS. Skriv gärna kommentarer och hälsningar , t ex att den här inledningen var alldeles för högtravande. DS