Nu är glada julen slut, slut, slut

Igår klarade vi av vårt andra informationsuppdrag hos en konfirmandgrupp. Vi passade på att även delta i familjemässa och julgransplundring, vilket var väldigt trevligt. Konfirmanderna tröttnade på dansen efter en liten stund men Helena och jag fortsatte glatt tillsammans med barn och föräldrar. Detta påminde mig om när jag, fem år gammal, ramlade vid en julgransplundring i Åsaka bygdegård vilket ledde till att jag slog i ena framtanden så kraftigt att jag fick dra ut den och hade en glugg i flera år. Så illa gick det inte den här gången.

Därefter ledde vi en konfirmandlektion med föredrag, bildvisning, andakt m m med de sju lagom ointresserade konfirmanderna. Det blev väl ingen braksuccé direkt men gick inte dåligt heller. Ett intressant ögonblick var även när vi hade värderingsövning där konfirmanderna fick ta ställning till påståendet "Uteliggare får skylla sig själva". Efter att en flicka förklarat varför hon höll med, protesterade en annan och berättade att hennes pappa var uteliggare och att han hade haft en svår barndom. Det var inget vi hade räknat med! Jag vill verkligen ge en eloge till denna modiga, lojala tjej. Jag framförde en reflektion kring att förutom rättvisa, i form av regler och vad folk har förtjänat eller inte så finns det något som kallas för nåd...

Förresten undrar jag varför en svensk församling anno 2009 inte har någon projektor. I Brasilien fanns och användes projektorer med powerpoint på de flesta ställen jag var. Det är viktigt för brasilianarna att hänga med i den tekniska utvecklingen. Som väl var hade Helena och jag hört oss för i förväg och valde att visa bilderna direkt i datorn, eftersom vi ändå var så få.

Ledarna var glada för vårt besök och, eftersom vi hade talat oss varma för Svenska kyrkans unga, föreslog de att vi kunde samordna en återträff i vår lokalavdelning. Vi fick också ett par böcker som tack och jag kan redan rekommendera den ena av dem: Mästaren och de fyra skrivarna av Ulf Nilsson. Det är en ramberättelse om romarpojken Titus och hans möte med de fyra evangelisterna som berättar (bibelcitat) om Jesus och förklarar en del. Den passar nog från ca 11-12 år (eller yngre med högläsning), perfekt för konfirmander men kan även vara givande för vuxna. Titus tillför inte så värst mycket dramatik, men däremot gör han det mycket mer lättläst och begripligt för den ovane och man kan på detta sätt ta sig igenom alla fyra evangelierna i rekordfart. Jag återkommer när jag har läst ut boken.