En kyrka i denna del av varlden

Det har blivit dags att avsloja det ni alla sa lange har velat veta: fakta om kyrkan jag kommit till. (Sluta inte lasa, det ar intressant.)

Lajeado forsamling
Den forsamling jag befinner mig hos bestar av tretusen medlemmar (i en stad med 100 000 invanare, varav de flesta ar katoliker) och har tre pastorer: pastor Eric, pastor Valdecir och pastora Sheila. En av prastfruarna, Kimberley, ar avlonad kyrkomusiker pa deltid.

Det brukade komma dubbelt sa manga till gudstjansterna forut, men forsamlingen har just genomgatt en djup kris. Den forre pastorn brot sig namligen ur, tillsammans med halva forsamlingen, for att bilda en ny kyrka, som inte hor till IECLB. De nuvarande pastorerna kallades in akut och borjade for ett halvar sedan.

Vilken dramatik! Detta var inte forsta gangen forsmlingen delades: Nagot liknande skedde 1995. Det har ocksa hant i andra forsamlingar.

Vad ar det da for forsamling, den nya? fragade jag. - Ja, den ar val mer evangelikal, sa pastor Valdecir, men jag vet faktiskt inte, for jag har aldrig varit dar. (Det i sig sager ju nagot om hur frostig relationen ar).

IECLB
IECLB star for Igreja evangelica de confissão luterana no Brasil, d v s Den evangeliska kyrkan av luthersk tro i Brasilien.

Historia
Frona till denna kyrka saddes pa 1820-talet nar tyska invandrare kom till sodra Brasilien och bildade enstaka protestantiska forsamlingar, som var olika sinsemellan (lutherska, calvinistiska m fl inriktningar).
Protestanterna motarbetades, eftersom endast katolicismen var officiell religion i Brasilien. Praster utbildades i Tyskland. Invandrarna arbetade hart, men deras liv innebar en fortryckning av ursprungsbefolkningen.

Pa 1860-talet borjade missionarer fran vackelserorelser i Tyskland att arbeta i Brasilien och det var nu de forsta synoderna (stiften) bildades.

Vid slutet av andra varldskriget uteblev naturligtvis stodet fran Tyskland och synoderna maste skaffa en egen prastutbildning.

Kring 1950 bildades IECLB som en hel kyrka (inte bara forsamlingar eller stift). Den arbetar garna med ekumenik och dess ordforande, som jag for ovrigt traffade i Porto Alegre och som ar fodd i Lajeado, ar moderator i Kyrkornas varldsrad.

Exempel pa dagens verksamhet
I Porto Alegre fick vi traffa en kvinna som arbetade pa kyrkokansliets diakoiavdelning, med inkludering av handikappade (framforallt utvecklingsstorda), vilket IECLB har sysslat med sedan -92.

De har ett lutherskt teologiskt seminarium, som jag har besokt, i São Leopoldo. Fram till 1998 var namligen inte teologi erkant som akademiskt amne har, sa kyrkorna maste ordna egna skolor.

Ett tidigt arv ar ocksa de evangeliska (lutherska) privata grundskolorna. Jag ska besoka en sadan i oktober, tillsammans med rektorn Hertha. Problemet med dem tycker jag framforallt ar att de har avgifter, sa att inte alla barn kan ga dar. I Gustav Adolfsskolan (som grundades med svenska medel) har i staden har man dock over halften fattiga barn. Hertha tycktes verkligen ha ett stort engagemang for dessa barn och for att bedriva en god undervisning, nar det nu tydligen inte fungerade val i de allmanna skolorna.

I forsamlingarna ar kvinnororelsen OASE ett viktigt och dominerande inslag.

Kyrkan har inte enbart egen social verksamhet, utan arbetar tillsammans med de sociala folkrorelserna och forsoker engagera sina medlemmar dar. Men det kan ibland ga lite trogt, och IECLB kan fortfarande vara en lite sluten medelklasskyrka for europeiska attlingar. Man jobbar pa en forandring.

Pa en gudstjanst jag var pa, uppmanade prasten oss att diskutera i smagrupper (apropa dagens texter om kungar och apropa att det ar en nationell festvecka) om Brasiliens problem, ett exempel pa att kyrkan engagerar sig i samhallet.

Ur laten ¨vackra och ledsna Brasilien¨ (oversatt):
Aven nar vi lider, sjunger och ler vi.
Jag ar fran framtidens land, men framtiden kommer aldrig.